Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
som krävdes av mig för att dymedelst lättare bereda
mig lägenhet att med snaraste återvända till Paris och
återgiva livet och sällheten åt Manon.
Vi anlände inom kort till Saint-Denis. Min broder,
som förundrade sig över min tystnad, föreställde sig
att denna härledde sig av ängslan. Han grep sig an
med att trösta mig, i det han försäkrade, att jag intet
hade att frukta av min faders stränghet, såvitt jag
vore hågad att saktmodigt återgå till plikten och
förtjäna den tillgivenhet han hyste för mig. Han lät mig
tillbringa natten i Saint-Denis och vidtog det
försiktighetsmåttet att lägga de tre lakejerna inne i min
kammare.
En kännbar smärta vållades mig därav, att jag
befann mig på samma gästgivargård, där jag tagit in
med Manon på vägen från Amiens till Paris. Värden
och betjäningen igenkände mig och gissade på fläcken
min verkliga historia. Jag hörde värden säga:
— Hå hå, det är den prydlige junkern, som för
sex veckor sedan for härigenom tillsammans med en
liten mamsell, som han höll så okristligt kär. Herre
Gud, vad hon var förtjusande! Och så de arma barnen
smektes! Det är, böveln tage mig, synd att man
skilt dem åt.
Jag låtsade intet höra och visade mig så litet som
möjligt.
Min broder hade i Saint-Denis en tvåsitsig schäs,
i vilken vi avreste arla på morgonen, och följande dags
afton anlände vi hem. Han uppsökte min fader före
mig för att stämma honom gunstigt genom att
meddela honörn^ huru saktmodigt jag låtit mig bortföras,
på grund varav jag blev mindre strängt mottagen än
jag väntat. Min fader nöjde sig med att göra mig
några allmänna förebråelser för min förseelse att
begiva mig bort utan hans tillstånd. Vad min käresta
angick, sade han, att jag till fullo hade förtjänat vad
som övergått mig genom att giva mig i händerna på
ett okänt fruntimmer och att han hyst bättre tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
