Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
De bådo mig om ursäkt för det nödtvång, som ålade
dem att brista i vördnaden för mig, och sade, som
naturligt var, att de handlade på min faders befallning
samt att min äldre broder väntade mig nedanför i en
vagn. Jag var så konsternerad, att jag lät mig
bortföras utan att vare sig göra motstånd eller svara. Min
broder väntade verkligen på mig. Man satte mig i
vagnen vid hans sida, och körsvennen, som hade sina
order, körde oss i snabbt trav ända till Saint-Denis.
Min broder omfamnade mig ömt, men han talade icke
ett ord till mig, vadan jag erhöll all den lägenhet jag
behövde att grubbla över mitt olycksöde.
Jag fann där i begynnelsen så djupt mörker, att
jag icke skönjde någon ljusning för det ringaste
förmodande. Jag var grymt förrådd, men av vem ?
Tiberge var den förste som rann mig i sinnet.
— Förrädare! sade jag. Det är ute med ditt liv,
om mina misstankar befinnas rättmätiga.
Dock betänkte jag, att han var okunnig om min
uppehållsort och att man följaktligen icke kunnat
erfara den genom honom. Att anklaga Manon, till det
vågade icke mitt hjärta göra sig saker. Denna
ovanliga bedrövelse, av vilken jag sett henne liksom
överväldigad, hennes tårar, den ömma kyss hon hade givit
mig, då hon drog sig tillbaka, syntes mig visserligen
en gåta; men jag kände mig böjd att tyda det som en
förkänsla av vår gemensamma olycka, och allt under
det jag sargades av förtvivlan över den tilldragelse,
som bortryckt mig från henne, var jag lättrogen nog
att inbilla mig, att hon var ännu mera beklagansvärd
än jag.
Resultatet av mitt grubbel blev den övertygelsen,
att jag blivit sedd på Paris’ gator av några personer
bland mina bekanta, vilka därom underrättat min fader.
Denna tanke hugsvalade mig. Jag räknade på att
slippa undan med förebråelser eller med någon tuktan,
som jag finge tåla av den faderliga myndigheten.
Jag beslöt att lida den tålmodigt och utlova allt vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
