- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
141

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hl

ut som ett uthus. Hon gick före mig in i förstugan
och sade: »Nu måste vi böja oss ganska mycket för
att komma in, ty det är så lågt i tak.»

Själfva rummet var så lågt, att jag knappt kunde
stå rak, och allt därinne vittnade om stor fattigdom.

Den sjuka, som låg där i sin tarfliga bädd,
tycktes lida af lungsot. Hon tackade mig, att jag velat
komma till henne. Då jag frågade henne, om hon
hade frid med Gud och om hon trodde på Herren
Kristus, svarade hon:

»O, om jag vågade tro, att Herren icke förkastade
mig, jag är en stor syndare!»

Då sade den unga damen, som fört mig till henne:
»Tala om alltsammans för pastorn!»

Därpå lämnade hon rummet. Kvinnan berättade
då med svag stämma och mycken oro följande historia:

Hon hade för mer än trettio år sedan plats som
utförsäljerska på en krog på Söder. Där fanns i
trakten några illa kända karlar hvilka kallades för »ligan»,
emedan de hjälpte hvarandra i att bedraga och voro
fruktade af alla, som kände dem. Hon var nu strängt
förbjuden af bolaget, i hvars tjänst hon var anställd,
att Jämna något brännvin till dessa karlar, utan att
de först betalat hvad de beställde.

En dag kommo alla dessa karlar in i rummet, då
inga andra kunder voro där. Då går en af dem fram
till henne och fordrar, att hon skall lämna honom
brännvin. Hon sade honom, att hon ej kunde det,
emedan hon af sina förmän var förbjuden att ge honom
något, förr än han gaf henne penningar. Han blir
allt oförskämdare och tränger sig på henne. Då stöter
hon till honom med vänstra handen för att skjuta
honom tillbaka. Han faller till golfvet, börjar skrika
och ropa, att han blifvit öfverfallen af henne. De andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free