- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
140

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

har ingen udd för den, hvilken tvagit sina kläder och
gjort dem hvita i Lammets blod och tror på Guds
Lamm, som borttog världens synd. Dödsriket har ingen
makt öfver dem, som tro, att Kristus är uppståndelsen
och lifvet, och som i tron uppstått med Kristus och
söka det ofvantill är, där Kristus sitter på Guds högra
hand. Döden är uppsvulgen i segern.

Den bortgångnas barn sörjde visserligen mycket
sin moder, men gladdes öfver att hon nu var i
himmelen.

* *

*



Den 29 Jan. 1895 gick jag på morgonen till en
sjuk kvinna, som bodde i den s. k. Pärlstickargränden,
helt nära Immanuelskyrkan. Fyra dagar förut hade
jag blifvit kallad till henne första gången. Då kom
en ung dam, som sysselsatte sig med att gifva
spellektioner och som trodde på Herren, och bad mig om
möjligt samma dag gå till en sjuk kvinna, som låg
döende. Jag lofvade att besöka henne på
eftermiddagen, men som fröken ej bestämdt mindes husnumret,
frågade hon om hon fick komma och hämta mig, så
kunde vi följas åt till den sjuka, hvilken hon brukade
besöka dagligen. Jag bad henne komma vid femtiden.
Hon infann sig på utsatt tid och vi gingo tillsammans.
På vägen berättade hon mig, att hon kom från Söder,
där hon gifvit en spellektion, och skulle sedan på
aftonen tillbaka dit för att gifva lektion åt en annan
elev, och hon var så glad, att hon emellan de båda
lektionerna fick föra mig till den sjuka. Denna hennes
uppoffrande kärlek fröjdade mig.

Vi kommo fram till en mycket tarflig gård vid
den lilla, smala gränden, och ett stycke inne på
gården stod en låg, ytterst bristfällig byggnad, som såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free