Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
”Om jag kan begripa det här”; yttrade mä-
ster Salvin en dag. ”Hör nu Svenman, har herrn
varit inne i skärkammarn, medan jag var ute?
”Inte med min fot!” bedyrade gesällen som
kommit sent på verkstaden. Det var en tisdag
och den dagen var för Svenman alltid ”dagen
efter”, en ganska svår dag.
”Det är då rent af obegripligt”, förklarade
mästaren. ”Har jag nu inte två morgnar å rad
bråkat min hjärna med att utfundera huru jag
skulle kunna skära till komminister Bollins kaftan
af en klädesbit som är alldeles för liten. Det
går nog, sa” klädeshandlarn, för si komministern
vill inte köpa mer än den stufven. Men det
gick inte als, och när jag nu kommer hem igen
och tittar på klädesbiten, så är kaftanen helt
fiffigt utkritad. Det här går öfver mitt förstånd.”
”Åh, mästarn har väl kritat till själf och se’n
glömt af det.”
”Ja, men inte kan jag påminna mig det...
Hör du, Gustaf, har någon af mina bekanta varit
här?”
”Inte det jag vet. Jag sprang ett ärende
till hökarbo’n.”
”Hm, skulle jag vara så glömsk!” puttrade
mästaren. ”Men schangtilt påhittadt är det. Ja,
Ja, det där kunde väl ingen annan fundera ut.”
Mästaren öfvertalade sig själf, att han kritat
ut den kinkiga prestrocken. Han till och med
skröt öfver det för hustrun och dottern.
”Så är det, när man är riktig mästare”, sade
han själfbelåten, ”och har burskap.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
