- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
75

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp på vinden. Där satte hon sig på en av
takbjälkarna och bröt brevet.

När hon blev så lugn, att hon kunde se
bokstäverna, läste hon detta, som var skrivet
med klar och flytande stil, nästan så bra, som
om skolmästaren hade skrivit det:

»Jag vet väl, att jag ej har någon rätt att
försvara mig för dig. Men ett vill jag ändå säga
dig. Och det är det, att jag tänkte för var dag
som gick, att säga dig det. Och om jag inte
sa’ dig det, när jag friade, så var det därför,
att min kärlek till dig var så stor, att då glömde
jag allting annat. Och för var dag sköt jag
upp med det sedan, tills det blev försent. Sista
kvällen skulle jag just tala om det, när din moster
kom in, och då fick jag det inte sagt.

Jag vill inte ta mig själv i försvar med, att
så många andra gjort som jag. Men om du
håller av mig, så har du heller inte rätt att säga,
som du gör. Ty man möter inte lyckan många
gånger här i livet, och jag har nu alltid trott,
att om man håller av varandra, så är det inte
för att plåga varandra, utan för att göra varandra
lyckliga. Och om jag här brutit mot dig, så har
du inte rätt, hör du, du här inte rätt att stöta
mig ifrån dig, när jag erkänner min orätt.

Tror du, att jag kände mig lycklig, när jag
visste, vad jag visste, och måste gå och tänka
på det hela dagarna! Men vi träffades bara en
vecka, och jag tänkte sedan, att det var lika bra,
om jag skrev det. Ty jag trodde, att om din
kärlek till mig var sådan, som du sade, att den
var, så kunde du heller inte hålla av mig mindre,
om du fick veta, att jag hade något på mitt
samvete, som inte var rätt. Om jag inte varit
så trygg på din kärlek, som jag var, då skulle
jag väl hört mig för först. Men det tänkte jag
aldrig på. För jag vet, att om en människa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free