Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Känslolifvet - § 22. Känslornas föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 IvÄNSLOLIFVET.
4. Insikten om, att andra varelser äro med oss fullkomligt
eller i någon mån lika, bidrager att väcka sympatien men ver-
kar i synnerhet till att befästa den, sedan den genom de förut
nämnda orsakerna uppammats. I mån som sympatien bestäm-
mes af denna insikt, öfvergår den till en ideal känsla, nämligen
den etiska.
Det är oriktigt att bedöma en känslas värde efter dess hi-
storiska uppkomst. De historiska orsakerna äro ofta oförnuftiga.
Sa hvilar särskildt den ofvannämnda omedvetna motivförskjut-
ningen på ett själfbedrägeri. Men sedan vi först genom en an-
ledning, såsom här insikten om andra väsendens värde, ledts
till att erfara en känsla, kunna vi hafva förnuftiga skäl att
däri förblifva och företaga då en medveten motivförskjutning.
De ideala känslorna.
De ideala känslorna äro den intellektuella, den etiska, den
estetiska och den religiösa.
1. Den intellektuella känslan: vi lida af begränsning och
motsägelser i vårt vetande och känna glädje, då vi utvidga det
och få sammanhang i det. »Niliil est menti veritatis luce dul-
cius», ingenting är för själen ljufligare än sanningens ljus. (Cicero.)
Det är den intellektuella känslan, som är verksam, då sym-
pati och etisk känsla uppstå på grund af insikten om andra
väsendens likhet med oss: vi skulle lida under motsägelsen att
ej tillerkänna dem samma värde som oss själfva.
2. Den etiska känslan: det sedligt goda väcker välbehag
hos oss, det onda däremot misshag.
Såsom angifvande, huru vi i enskilda fall skola handla,
yttrar sig den etiska känslan såsom samvete (jfr § 28).
3. Den estetiska känslan: det sköna väcker välbehag,
det fula misshag.
4. Den religiösa känslan: den känsla, som väckes vid
tanken på det absoluta (såsom detta på olika utvecklingsstadier
fattas). På lägre stadier är den religiösa känslan öfvervä-
gande fruktan och resignation, på högre mera en känsla af lyft-
ning, elevation.
De ideala känslorna ingå ömsesidigt i hvarandra. Så t. ex.
är den intellektuella ett väsentligt moment i alla de öfriga. Den
estetiska känslan framträder också tydligt i den fröjd, vi känna
vid logisk samstämmighet, vid en god eller »skön» handling,
vid intrycket af det sublima, som ingår i den religiösa känslan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
