Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Känslolifvet - § 22. Känslornas föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄNSLOLIFVET. 37
eller sköna väcker, utan hänsyn till, om det gagnar oss
eller andra.
De idiopatiska känslorna.
De idiopatiska känslorna hänföra sig först och främst till
vårt fysiska lif. — Att vi kunna känna lust vid förtärandet af
skadliga njutningsmedel, beror därpå, att dessa i början verka
välgörande; när efteråt deras skadliga verkningar inträda, beled-
sagas de ock af olust.
Vidare hänföra de idiopatiska känslorna sig till vårt psy-
kiska lif. Hos högre utvecklade varelser bestämmes känslan
icke blott af det kroppsliga befinnandet, utan äfven af föreställ-
ningar om det i rummet aflägsna och det i tiden förgångna eller
efterföljande.
De sympatiska känslorna.
Att vi känna lust vid det, som främjar vårt eget lif, är lätt
förklarligt. Däremot har man funnit svårighet i att förklara de
sympatiska känslor, vi hysa för andra väsenden. De förkla-
ringsgrunder, som härför anföras, äro följande:
1. De sympatiska känslorna äro ursprungliga böjelser, in-
stinkter, utan hvilka ingen art af varelser kunde bestå. Äfven
bland djuren offrar modern sitt lif för ungarna, ehuru hon ej
har någon nytta af dem.
2. Ur rent egoistiska känslor kunna sympatiska uppkomma,
därigenom att det, som först värderats som medel, sedan värde-
ras för sin egen skull: barnet fäster sig vid modern, därför att
hon tillfredsställer dess behof; sedan glömmer det denna grund
och håller af modern utan beräkning. (Motivförskjutning.)
De sålunda hos de enskilda individerna uppkomna känslorna
nedärfvas småningom, så att de för kommande individer äro med-
födda instinkter.
3. Blotta föreställningen om en känsla hos andra väcker
samma känsla hos oss. Den, som star pa marken, hisnar, da
han ser plåtslagaren uppe på kyrkspiran. Den, som ser en annan
sårad, tycker sig känna smärta i sin egen kropp. I detta, fall
framkallar föreställning rent af sensationer (af kittling, svindel
o. s. v.) och en vid dem bunden kroppslig känsla. Af ännu större
vikt äro de andliga känslor af disharmoni, som hvarje föreställ-
ning om olyckliga förhållanden, i och för sig tagen, medför. Pa
grund af detta medkännande taga vi liksom del i andras lidanden
och fröjder och känna medlidande eller medglädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
