Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signalelement ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Signalement -
Signalement. Med S. förstår man vissa yttre
kännetecken, genom vilka fastställandet av ett djurs
identitet möjliggöres. Hit brukar man räkna kön, ålder,
storlek samt färg* och teckning. Även rastypen och
artificiella identitetsmärken (märkning* av djur) äro
dock här av betydelse. Könet: Man kan skilja mellan
handjur, hondjur, intersex och kastrat. Med intersex
förstår man en individ, som i högre eller lägre grad
är ett mellanting mellan liane och hona. Hos en kastrat
äro könskörtlarna avlägsnade genom operation.
Vanligen kastrerar man endast handjur, men
motsvarande operation kan dock i vissa fall även utföras på
hondjuren. Åldern: Om den icke är känd kan den
bedömas med ledning av djurets yttre utseende,
tändernas växling och utseende etc. (se
Åldersbestämning). Storleken fastställes genom att väga eller mäta
djuret (se Mätning och vägning). I. J-n.
Siktbenmjöl, se Benmjöl.
Sil, se Torrläggning.
Sllcne, Glimsläktet, tillhör Nejlikväxter. I Sverige
finns sju arter. Som prydnadsväxt odlas den
ettåriga, rödblommande S. armeria. G. Dbg.
Silikat, salter av kiselsyra*, utgöra
huvudbeståndsdelen av såväl berggrunden som de lösa jordlagren.
Till sammansättning och egenskaper äro de ytterst
växlande. Med få undantag (handelns »vattenglas»,
som innehåller S. av natrium eller kalium) äro de
olösliga i vatten, och endast ett fåtal sönderdelas av
syror, varvid fri, geléartad kiselsyra bildas. I
mineralriket vanliga S. äro bl. a. fältspat (varav många arter
finnas), glimmer, hornblände och augit. H. E-r.
Silkeliöns, se Hönsraser.
Sillguano, se Blandgödselmedel.
Sillmjöl, se Fiskeriavfall.
Silning, se Mjölkens behandling.
Silningsprov, se Mjölkbedömning.
Silo, se Ensilering.
Silphium, växtsläkte, tillhörande familj
Korgblommiga. S. har om solrosen erinrande blommor. S.
perfoliatam odlas som prydnadsväxt. Den kan bli
tre meter hög. De motsatta bladen äro
sammanvuxna med varandra. Blommorna äro gula. G. Dbg.
Silrör, se Ledningsvävnad.
Silverglans, av svampen Stereum purpureum
förorsakad sjukdom på många frukt- o. a. träd samt
buskar, karakteriseras av ett matt, silverliknande
skimmer över bladverket. Svampen lever i stammen,
som småningom dödas, varpå små grå och
purpurfärgade fruktkroppar utvecklas. Allt angripet bör
noggrant avlägsnas och brännas. Th. Lfs.
Silvergran, ädelgran (Abies alba eller pectinata)
planteras ofta som parkträd för det prydliga
växt-sättets och de blågröna barrens skull. Kottarna äro
som inom hela detta släkte upprätta. Trädet hör
- Sinnesorgan
hemma i södra och mellersta Europa, där det är ett
viktigt skogsträd, som bl. a. mycket användes för
hartstappning till terpentinfabrikation (strassburger-
terpentin). H. G. S.
Silverkanin, se Kaninraser.
Silverpoppel, se Poppel.
Silvernitrat, se Lapis..
Silverräv, se Pälsdjursavel.
Sin, se Mjölksekretion och Sinläggning.
Sinaibin, se Senap.
Sinapis, se Senap.
Singel, se Stenjordar.
Sinigrin, se Senap.
Sinläggning. Normalt upphör en ko att lämna mjölk
i god tid före nästa kalvning; hon »går i sin». Sintiden
bör omfatta minst 6 veckor, så att kon får tid att
åter upplagra reserver, innan den nya laktationen
börjar, vilka reserver sannolikt ha nedbrutits under
föregående laktation. Om korna icke sinläggas utan
»mjölka mjölk i mjölk» blir alltid avkastningen
relativt låg under följande laktationsperiod, och även en
förkortning av sintiden till 3—4 veckor verkar tydligt
avkastningssänkande. En vanlig anledning till
utebliven eller förkortad sintid är ett onormalt kort
kalvningsintervall *.
Om kon icke självmant går i sin, kan S. påskyndas
genom att inskränka antalet mjölkningar, minska
fodergivorna eller helt upphöra med mjölkningarna.
Den första åtgärden bör vara att inskränka
mjölk-ningarnas antal till två per dag. Man kan senare gå
ned till endast en mjölkning per dag, men
varannan-eller vartredjedagsmjölkning bör icke förekomma,
såvitt inte alldeles speciella skäl föreligga, ty vid så
pass långa mjölkningsintervall förändras mjölkens
sammansättning och juvrets påbörjade S.-process
stores. Vid varje enskild mjölkning bör urmjölkningen
ske fullständigt.
Om det visar sig svårt att få en ko sinlagd i rätt
tid fore kalvningen, kan man tillgripa s. k.
tvångs-sining. Detta sker på så sätt, att mjölkningarna helt
upphöra, varefter juvret blir fullständigt sint efter
8—10 dagar. Vid en dagsavkastning på över 5 kg
mjölk bör före mjölkningarnas upphörande
kraftfodret indragas helt eller delvis. Metoden innebär
inga risker, såvitt icke juverinfektioner förekomma
inom besättningen, då stor försiktighet bör iakttagas.
En ko, som mjölkar flockig mjölk, bör icke
tvångs-sinas. I. J-n.
Sinnesorgan. Deras uppgift är att uppfånga intryck
från yttervärlden. De väsentliga beståndsdelarna i S.
äro egendomligt ombildade celler, sinnesepitelceller,
vilka uppfånga de yttre retningarna. Dessa ledas
sedan genom nerver till hjärnan, där de framkalla
sinnesförnimmelserna.
818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
