Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolhydrater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolhydrater
Kolik
denna grupp höra stärkelsearterna och
stärkelse-dextrinerna, glykogen (leverstärkelse),
cellulosadextri-ner, vedgummi och växtslem samt pektinämnen,
hemicellulosa och cellulosa.
Stärkelse (Amylum, d. v. s. mjöl, berett utan
kvarn, genom slamning med vatten) är ytterst utbredd
inom växtvärlden. Dess sammansättning är (C6H10O5)n,
d. v. s. hexos minus vatten (bokstaven n anger, att
antalet molekyler av hexos, i detta fall glykos, är
obekant). Denna sammansättning delar stärkelsen med
alla av hexoser uppbyggda högre kolhydrater eller s. k.
hexosaner. Förekommer huvudsakligen i frön som
reservnäringsämne men även i rötter, rotknölar,
stamorgan och stundom i bladen. Den består av tvenne
substanser eller substansgrupper, dels s. k. amylos
(lättlösligare huvudmängden), dels s. k. amylopektin
(svårlösligare). Stärkelse förklistras i varmt vatten utan
att i egentlig mening lösas. Den försockras, i förklistrat
tillstånd snabbare, av diastas (amylas, amylolytiskt
enzym, ptyalin i saliven) och ger därvid maltsocker,
vilket visar att stärkelsen i likhet med maltsocker är
uppbyggd av uteslutande druvsocker. Som
mellanprodukter vid försockringen uppträda dextriner,
vilka äro resultat äv s. k. partiell hydrolys av stärkelsen.
Som handelsvaror äro potatisstärkelse, vetestärkelse,
risstärkelse och majsstärkelse vanliga. De skilja sig
från varandra genom sitt mikroskopiska utseende —■
särskilt typisk är potatisstärkelsen. I vårt land
framställes stärkelse ur industripotatis i synnerhet inom
Kristianstads och Blekinge län. S. k. gråstärkelse
(gråmjöl), som därvid erhålles som biprodukt, utgöres
av stärkelse i orent, missfärgat, tillstånd.
Inulin är en stärkelseliknande produkt inom
växtvärlden, uppbyggd uteslutande av fruktsocker.
Glykogen spelar inom djurvärlden i viss mån samma
roll som stärkelsen inom växtvärlden. Den upplagras i
levern som reservnäringsämne och i musklerna som
material för muskelarbetets vidmakthållande.
Om pentosaner, jfr ovan under pentoser.
Pektinämnen bestå av pentoser, hexoser och av
hexoser bildade s. k. uronsyror, som sammanslutit sig
under vattenutträde. Även i mycket stark utspädning
ge de åt lösningar en starkt geléartad konsistens
(fruktgelé). De finnas rikligt i krusbär, vinbär etc.
Cellulosa* är cellväggarnas och växttrådens
typiska substans.
Vid foderanalys hänföras de flesta kolhydraterna
till de s. k. »kvävefria extraktivämnena» utom
(huvudsakligen) cellulosan. Närvaron av enkla sockerarter
påvisas genom dessas reducerande egenskaper (t. ex.
med s. k. Fehlings lösning, en alkalisk kopparlösning,
som vid värmning med enkla sockerarter ger en gulröd
fällning av kopparoxidul). Av disackariderna reducera
emellertid maltsocker och mjölksocker, vilken sist-
nämnda dock med säkerhet endast påvisats i mjölk.
Högre K. påvisas stundom genom försockring och
därefter följande reduktionsprov. Även vissa
färgreaktioner användas med fördel i sockeranalysen, t. ex.
vid påvisandet av pentoserna. (Jfr även
Näringsämnen.) O. S—g.
Koli-intektion (kalv), se Kalvsjukdomar.
Kolik är ett gemensamt namn för sådana
sjukdomstillstånd i måge och tarmar, som orsaka stark smärta.
I många fall kan även dylik smärta utlösas från njurar
och urinledare, t. ex. vid grus eller stenbildning eller
från könsorganen vid livmoderomvridning. K.
förekommer hos samtliga husdjur men är vanligast hos
hästen. Om man jämför fodersmältningsapparatens
byggnad hos häst och idisslare, finner man också
förklaringen till varför kolik är så mycket vanligare
hos häst än hos nöt. Hos nöt bearbetas fodret i
väsentlig grad i förmagarna, och först sedan det undergått
en viss grad av smältning, tillåter bladmagen, att det
passerar vidare till den egentliga magen eller
löpmagen. Hos nöt är sedan digestionskanalens
fortsättning, d. v. s. tarmen relativt enkelt inrättad, och i
denna träffa vi därför relativt sällan förändringar, som
giva anledning till K. — Hos hästen sker däremot
cellulosajäsningen först i grovtarmen, och
tarmkanalen har också en mycket komplicerad byggnad. K.
yttrar sig hos hästen med häftiga och ofta långvariga
smärtanfall. Hästen blir mycket orolig, kastar sig
och ligger och sparkar och slår och försöker rulla sig
över på rygg. Hästen svettas ofta, rapar ibland upp gas
eller luft och i allvarliga fall kunna kräkningar iakttagas,
då emellertid ofta en magbristning följer. Vid svåra
kolikanfall, som t. ex. tarm-omvridningar eller
invagina-tioner, dör hästen i regel på några timmar. Hos nöt
äro symtomen i regel betydligt lindrigare. Kon står
och tittar sig åt buken, sparkar med bakbenen mot
buken och lägger sig ibland men blir nästan aldrig
så våldsam eller har så påtaglig smärta som hästen.
En ko med en omvridning eller tarminvagination kan
efter ett första lindrigt kolikanfall stå flera dagar
utan att visa några smärtyttringar. Orsakerna till K.
kunna vara mångahanda. Så t. ex. om en häst kommer
lös och äter upp stora mängder kraftfoder, då en
överfyllnad av magsäcken uppstår. Hastig övergång
från ett slags foder till ett annat, såsom övergång från
bete till torrfoder eller tvärtom, kan åstadkomma
abnorma jäsningar. Dåligt foder, såsom mögligt eller
hårdsmält, kan också åstadkomma rubbningar i
diges-tionen med K. I vissa fall torde även stark avkylning
kunna bidraga. Vissa kroniska lidanden i andra organ,
t. ex. i levern, kunna även under vissa
omständigheter medföra K. Bland olika slag av rubbningar i
magens och tarmens funktioner, som giva upphov
till K., må nämnas: 1) magöverfyllnad; 2) förstoppning
.510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
