Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordanalys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordanalys
Jordarter
med organisk anjon. I vårt land är Egnérs s. k.
laktat-metod* mycket använd för fosfatbestämningar.
Extrak-tionsmedlet är därvid en utspädd lösning av
kalcium-laktat och saltsyra. Bestämningar av jords fosfatbehov
göras numera vid svenska kemiska stationer enl.
denna metod. Här i landet har dessutom i stor
utsträckning använts Arrhenius’ citronsyremetod för
fosfatbestämning och ibland Dirks’ metod för såväl
fosfat-som kalibestämningar. Dirks använder olika
extrak-tionsmedel för sur resp. neutral till alkalisk
jordreaktion. I förra fallet är det urkokt dest. vatten, i senare
fallet en kolsyre-bikarbonatlösning. Ett mycket stort
antal andra metoder förekomma för såväl
fosforsyre-som kalibestämningar. Nitratanalyser på jord äro i
allmänhet utan större värde, emedan nitrathalten
växlar med mycket små tidsintervall. I stället
bestämmes ofta jordens nitrifikationsjörmàga.
5) Utom bestämningar av grundämnen och kemiska
föreningar förekomma dessutom ofta bestämning av
jordars basmättningsgrad, utbytesaciditet, kalkbehov,
buffringsförmåga etc.
C. Biologisk J., se även Gödslingsförsök. Stor
utbredning har den s. k. Neubauermetoden för
bestämning av jords fosforsyre- och kalitillstånd. Jorden
uppblandas med indifferent sand, fuktas och placeras i
tallrikar, varefter råg sås i densamma. Efter 17 dagar
tillvaratas plantorna, varvid såväl grön-massa som
rötter föraskas. I askan bestämmes P205 och K20 och
den erhållna mängden tjänar som ledning för
bedömande av gödslingsbehovet. Dansken H. R. Christensen
har utarbetat den bakteriologiska s. k.
azotobakter-metoden för bestämning av jordars kalkhalt. Tyskarna
Niklas och Poschenrieder använda samma metod för
bestämning av P205 i jord. Österrikaren Sekera
bestämmer gödslingsbehovet av fosforsyra och kali
medelst s. k. mikrogödslingsförsök å jorden, varvid
mögelsvampen Aspergillus niger odlas. Den skördas redan
efter 2 dagar samt torkas och väges. Resultaten synas
stämma förvånansvärt bra med kärl- och fältförsök.
S. E-n.
Jordarter. Ur berggrunden uppstå J. i allmänhet
genom vittring, bestående i en mekanisk
söndersprängning och i en kemisk sönderdelning av mineralen,
varigenom den fasta berggrunden söndersmulas och
uppluckras till betydande djup under tidernas längd.
Av rinnande vatten eller av vinden förflyttas det
lösvittrade materialet. Sådan vittringsjord träffas
emellertid endast undantagsvis i vårt land.
Hos oss har berggrundens ytlager söndersmulats till
jord icke genom den sekulära vittringen utan genom ett
mycket kraftigare agens, genom landisens
sönderbrytande och sönderkrossande verksamhet, varigenom
våra moränavlagringar uppkommit.
Smältvattensfloderna, glacierälvarna, hava rivit med sig av detta
moränmaterial, som under transporten nötts och
slipats varvid bergartsmjöl eller lerslam bildats i
stora mängder, som sedan avsatts under lugnare
förhållanden i sjöar eller hav, bildande våra glaciala
leror. Det grövre materialet, rullstenar, grus och sand,
som kan avlagras redan i strömmande vatten, bilda
våra så karakteristiska rullstensåsar.
Den huvudsakliga delen av våra mineraljordarter
eller s. k. fastmarksjordar hava bildats under istiden
och särskilt i samband med isavsmältningen. Under
postglacialtid har endast förekommit smärre
omlagringar av vågor, rinnande vatten eller av vind. Av
friskt, ovittrat bergartsmaterial hava våra J. uppbyggts.
Den mineralogiska sammansättningen är densamma
som hos den berggrund, varifrån materialet hämtats.
Men då under transporten med is eller vatten
berggrundsmaterial från olika trakter sammanförts och
hopblandats, finnes icke samma distinkta skillnad i
mineralogisk sammansättning hos J. inom olika
områden, som det kan finnas hos berggrunden. En viss
separation av mineralen har dock förekommit på så
sätt, att kvarts och fältspater eller i allmänhet spröda
mineral anrikats i de grövre, grusiga och sandiga J.
under det glimmer koncentrerats i lerorna. Den
geologiska betingelsen för våra jordarters uppkomst,
behandlas under lösa* avlagringar.
J. i vårt land liksom i andra länder, som (liksom vårt)
varit med om den sista nedisningen, äro mycket unga.
Inom lågt liggande områden, vilka på grund av den
sedan istiden ännu fortgående sekulära
landhöjningen i sen tid blivit lyfta över havets nivå, kan
marken betraktas som helt nyligen torrlagd sjö- eller
havsbotten. De mycket långsamt verkande
vitt-ringsprocesserna hava icke haft tid på sig att mera
ingripande förändra det ursprungliga materialets
mineralogiska och kemiska natur. Vittringen och
urlak-ningen har dock medfört en viss förlust av baser i de
ytliga skikten såsom av kalcium, magnesium, järn
och aluminium m. fi., vilka antingen bortförts med
grundvattnet eller ånyo utfällts inom något djupare
lager (inom anrikningszonen). Urlakningen av baser,
om än relativt ringa, har i förening med den
nybildning av syror, som uppstår vid organiska ämnens
förmultning, åstadkommit en sänkning av den
ursprungliga markreaktionen, som var neutral eller svagt basisk,
det friska bergartsmjölets reaktion, till i regel en svagt
sur till sur reaktion, undantagsvis, och särskilt inom
gyttjemarker, till en starkt sur reaktion. Där
urlak-ningsintensiteten av skilda orsaker varit mindre, eller
där jordartsmaterialet varit särskilt rikt på lösliga
baser, såsom då det härstammar från kalkstenar eller
andra basiska bergarter (grönstenar eller hyperiter),
där är trots urlakningen reaktionen i ytlagret oftast
neutral eller alkalisk.
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
