Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankskötsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ankskötsel -
Vid mindre intensiv uppfödning kunna en del
skrymmande foder, såsom spätt grönfoder och potatis m. m.,
komma till användning.
Fullvuxna ankor, som vistas i frihet, kunna fullgödas
på 3—4 veckor, om deras rörelsefrihet begränsas och
de utfodras rikligt med spannmål och mjöl därav,
som fuktas på förut angivet sätt. Potatis och andra
skrymmande fodermedel givas sparsamt. Vatten får
icke saknas.
Ank- (och gås-) slakt utföres vanligen på följande sätt:
djuret bedövas medelst ett slag över hjässan, stickes
sedan omedelbart med en smal skarp kniv i nacken
(omedelbart bakom skallbasen), där blodet avtappas,
fjädern avplockas omedelbart och utan föregående
preparering, därefter skållas slaktkroppen lindrigt,
varigenom event. kvarsittande outvecklade fjädrar lätt
kunna avlägsnas, därpå följer avsvedning av de s. k.
håren med t. ex. en spritlåga och slutligen tvättning,
varefter avkylningen kan börja. N. O-n.
Ankslakt, se Ankskötsel.
Ankäggens ruvningstid, se Ankskötsel.
Anlag, se Ärftlighetslära.
Anlagstyp, se Ärftlighetslära.
Annuell, årlig t. ex. betalning eller ettårig
exempelvis om växt.
Anor, se Släkttavla.
Anortit, se Fältspat.
Anpassning, se Acklimatisering.
Anspänning. Sedan gammalt talas om en&e/sanspänning
för en häst till skillnad från par, fyrspann etc., där två,
fyra eller annat antal dragare tjänstgöra. Placeringen
har antingen varit 2 eller flera bredvid varandra eller
framför varandra. Två hästar framför varandra
kallas tandem — förlöpare och gaffelhäst —; tre framför
varandra random — förlöpare, mellanhäst och
gaffelhäst. Parhästar framför varandra bilda efter antalet
fyr-, sex-, åttaspann o. s. v. Parhästar med en förlöpare
benämnes Einhorn, med tre förlöpare femspann.
Vid körning med parhästar fästas dessa med
stång-koppel vid vagnsstången eller, som den även kallas,
tistelstången. Denna i sin tur är anbragt i fordonets
underrede. På stångens båda sidor äro svänglarna
placerade med fästen på en lös eller fast våg. Dragkraften
uttages från hästarna via draglinorna, som löpa från
selen till svänglarna. Vid körning med fyrspann etc.
förmedlas dragkraften av linor, som antingen
fortsätta stånghästarnas draglinor eller äro fästade vid våg
och svänglar å stången framför stångkopplens fästen.
Vid enbetskörning (enspännare) förmedlas dragverkan
av skaklar eller skalmar, vilka tillsammans med det
tvärgående föreningsträet, drätten, dem emellan
benämnes gaffel. Sådan brukas i stor utsträckning i vårt
land och tjänar även som broms särskilt vintertid.
Utom denna anordning förekommer fimmelstänger för
- Antiseptik och aseptik
enbet, där sålunda varje stång är fäst för sig vid
vagnsunderredet. Skaklar och fimmelstänger äro medelst
selpinnar eller remmar fästade vid dragringar eller
dragläder. E. Å-m.
Anstrykning, se Målning.
Ansvarsförsäkring överflyttar på försäkringsgivaren den
ekonomiska konsekvensen av det skadeståndsansvar,
som kan ådömas försäkringstagaren till följd av skada,
uppkommen t. ex. genom bristfällighet hos en honom
tillhörig byggnad (en ledstång sitter löst), trafik med
hans automobil (han kan ej visa, att skadan varken
vållats av föraren eller av fel å bilen) eller överhuvud
taget hans egen eller hans underlydandes
pliktförsummelse eller slarv. För att bereda den skadade säkerhet
att utfå det honom tillkommande skadeståndet är
enligt lag l0/5 1929 ägare av registrerat motorfordon
(med undantag för stat, kommun, konungahus och
utländska diplomater) skyldig att taga trafikförsäkring
(se Motorfordonslagstiftning). Härvidlag skall —
liksom vanligen stipuleras även vid annan
ansvarsförsäkring — försäkringsgivarens ansvarighet täcka för
varje skadehändelse högst 60 000 kr. i skadestånd för
personskada med maximum 20 000 kr. för varje dödad
eller skadad person samt högst 10 000 kr. sammanlagt
för egendomsskada. .4. E-d.
Ansvällning, se Inflammation.
Antavla, se Släkttavla.
Antavlebedömning, se Avelsdjur.
Anthemis, se Kullor.
Anthoxantum, se Vårbrodd.
Anthriseus, se Hundkäx och Körvel.
Anthyllis, se Getväppling.
Anticyklon, se Lufttryck.
Antifebrin, se Aminoföreningar.
Antikropp, se Bakterier.
Antirrhinuin, se Lejongap.
Antiseptik och aseptik. Sedan man omkring år 1870,
framförallt genom Listers och Pasteurs undersökningar,
fått klart för sig, att sårsjukdomar ha sin grund i
levande organismer och att dessa kunna dödas genom
inverkan av vissa kemiska ämnen, började man att
såväl vid förberedelserna till en operation som under
själva operationen och under efterbehandlingen
använda dylika ämnen, i första rummet karbolsyra,
senare även sublimat, salicylsyra m. m. Karbolsyra
användes till tvättning av operatörens händer, av
instrumenten och av patientens hud; luften i
operationssalen hölls mättad med karbolångor, såret spolades
och det tätt slutande förbandet indränktes med
karbolsyra. Denna metod, som innebär en oavbruten,
även under sårets läkning fortgående, med kemiska
vapen förd kamp mot bakterierna, fick namnet
antiseptik. Dess införande betecknade ett oerhört stort
framsteg för kirurgien.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
