Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
aliquid producendum, ita ad aliquid efficiendum. (D. D. A.
G2’)*
1
Men under det att de skapade ändamålen på detta sätt omed-
vetet fortsätta skapargärningen, är denna ju en medveten akt.
Och därför kan det universella skapelseändamålet (Finis uni-
versalis seu omnium creationis) endast förverkligas genom
skapandet af medvetna väsenden, i hvilka det gudomliga kan
bo »liksom hos sig själf», väsenden, som kunna mottaga
Guds kärlek och vishet »liksom från sig själfva» och kunna
höja sig till skaparen och förena sig med honom »liksom af
sig själfva». Denna människans förening med Gud är ska-
pelsens yttersta slutmål, och hela skapelsen existerar därför
endast för människans skull. Liksom hvarje högre ting är
ändamål för det lägre, så tjänar det lägre, om det är i den
ordning, till hvilken det skapats, såsom nytta (usus) för det
högre tinget. Och på detta sätt uppstiger skapelsen gradvis
från de sista tingen till människan och genom henne till Gud
skaparen, från hvilken de äro. (D. D. A. 65.)
1 Jag kan ej underlåta att i förbigående påpeka den iögonenfallande yttre
likhet med Proklos’ triadsystem, som Swedenborgs »diskreta grader» under den
teologiska perioden förete. Proklos, som liksom Swedenborg med en utpräg-
ladt mystisk och visionär läggning förenade en stark böjelse för skolastisk for-
malism, har sökt att systematisera den emanationsprocess, hvarigenom mångfal-
den framgår ur enheten, genom ett triadschema. Liksom enheten skapar mång-
falden ur sitt eget öfverflöd, utan att själf förändras, så blir på hvarje trappsteg
i utvecklingen det lägre på en gång skildt fran det högre och förenadt med det
genom kausalsammanhanget. Verkan, som funnits i orsaken, träder ut ur den,
men återförenas på nytt med den. Dessa tre moment upprepas pa hvarje sta-
dium i utvecklingskedjan, som går från det fullkomliga till det ofullkomliga, da
det lägre ej kan mottaga alla det högres krafter i sig. Detta triadschema är
hos Proklos liksom hos Swedenborg alltomspännande, det omfattar också gudarne,
hvilka hos Proklos gruppera sig i en sorts triadisk hierarki. Det finnes natur-
ligtvis intet, som hindrar, att Swedenborg kan hafva ägt direkt kännedom om
Proklos, hvilkens skrifter liksom andra nyplatonikers under renässansen utgifvits
i latinska öfversättningar. Jag har också försökt en jämförelse med Patrizzis
upplaga af Stoi^ettoaig i^EoXoytxrj (Elementa Theologicay Ferrara 15^3)» ^r0‘
klos framlägger sina läror i matematisk demonstrationsform på samma sätt som
sedermera Spinoza. Något bindande bevis för ett direkt beroende har jag emel-
lertid ej funnit, och då läran om serierna och graderna ej vid sin framkomst
var bunden vid triadschemat, synes det mig troligt, att Swedenborg framkommit
till sitt system oberoende af Proklos. Likheten kan ju till stor del förklaras
däraf att de båda utgå från den plotinistiska emanationsläran, där redan de tre
moment, på hvilka Proklos bygger sitt schema, finnas antydda, ehuru de ej tilJ-
lämpas inom de olika faserna i utvecklingskedjan. Jf. Zeller a. a. III, 2 s. 7I3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
