Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nuvarande läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Och detta är ju helt enkelt den naturliga konsekvensen
av uppfattningen av kyrkan såsom en blott och bar
statsinstitution. Är hon detta och ingenting annat, varför skall
hon då ha en egen representation? Varför skola då icke de
kyrkliga ärendena lika väl som övriga statliga ärenden
behandlas av riksdagen?
Och ännu mera betänklig blir den följden av den antydda
uppfattningen av kyrkan, att staten blandar sig i rent inre
kyrkliga angelägenheter. Den behandling av
psalmboksfrågan, som gav oss 1921 års tillägg till 1819 års psalmbok, är
ett typiskt exempel på denna inblandning. Ehuru denna
behandling torde vara allmänt känd, kan en kort
rekapitu-lering av densamma likväl vara på sin plats. Kyrkomötet
beslöt den 3 december 1920 underdånig skrivelse till Kungl.
Maj:t med hemställan om stadfästelse av det utav
psalm-bokskommitterade utarbetade psalmboksförslaget i stort
sett oförändrat. Förslaget var utarbetat efter av föregående
kyrkomöten i tre punkter utgestaltat program för
psalmboksrevisionen: 1) de döda psalmerna skulle uteslutas; 2)
nya levande psalmer skulle införas i psalmboken och 3)
olämpliga — osvenska, språkligt oriktiga och svårbegripliga
— uttryck skulle utmönstras. Till dessa tre punkter slöt sig
också det önskemål, att psalmerna skulle omgrupperas så,
att deras gruppering bleve naturligare. Kyrkomötets beslut
sagda dag i psalmboksfrågan fattades utan votering och
»under en högtidsstämning, som väl må kallas gripande».
Kungl. Maj:t kunde nu enligt kyrkomötets uppfattning
och enligt dittills gängse praxis gå endera av två vägar:
stadfästa kyrkomötets beslut eller lämna detsamma utan
avseende. Men Kungl. Maj:t valde att gå en tredje, dittills
aldrig beträdd väg, då Kungl. Maj:t i fråga om en av de
kyrkliga böckerna beslöt något, som stod i strid och därtill
principiell strid mot kyrkomötets beslut. Kungl. Maj:t
vägrade att ge vad sju kyrkomöten uttalat sig för och 1920 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
