Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanderlip (förstår hela situationen och hugger sig in.)
Det kan jag tänka mig. Jag visste att de skulle lägga
benen på ryggen, och jag sa’ till dem att jag inte ville veta
av något söl. Nåja, de tycks verkligen ha lydt order.
Flossie (smyger sig intill honom.) Älskling, kunde
du inte ha väntat litet till?
Vanderlip (sluter henne tätt intill sig.) Nej, det kunde
jag sannerligen inte.
Poliskonstapeln (går, osedd av Flossie som vänder
honom ryggen, ett steg mot Vanderlip, ännu med ordern
i sin hand.) Ursäkta.
Mrs Eppingwell (går emot honom.) Ge mig den.
(Poliskonstapeln räcker henne ordern.) Allt skall bli
klart. Ni förstår.
Poliskonstapeln (nickar, drar på sig vantarna och
bugar sig mycket artigt.) Då har jag bara att säga
godnatt. (Bugar sig och går.)
Kaptenen (till mrs Eppingwell.) Här ha vi väl
ingenting mer att göra.
Mrs Eppingwell. Ett ögonblick, Archie. Jag är
alldeles handfallen, och jag är nyfiken. (Till Sitka
Charley.) Vems voro hundarna som ni körde?
Freda (som nu, då striden är slut, är nära att falla
samman, avbryter Sitka Charley och säger:) Ack, om
ni ville gå hem allesammans och lämna mig ensam. Jag
vill gå och lägga mig.
Mrs Eppingwell (vänligt.) Men jag är nyfiken, Freda,
jag liksom ni. Jag vill nödvändigt veta. ..
Freda (nära att brista i gråt.) Gå nu, var snäll och gå.
Flossie (som har lyft upp sitt huvud och betraktat
Freda, till Vanderlip, icke högljudt, men ändå så högt
att alla höra det.) Vem är den där damen ?
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
