Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Nu slog det kraftigt i dörren, och in trädde den långe
kamrern med det bleka gummiansiktet, den svarta
skäggbotten och den lilla barnmorskeväskan.
— Bång soar, hälsade direktören.
— Goafton igen, svarade kamrern, som andades
häftigt efter den hastiga gången, och vars kalla
ytterrock spred fläktar av svalka i det varma rummet, när
han nu krängde den av sig. Nu är det min turi Tillåt
mig, sade han med mycket onaturlig betoning, att
föreställa mig! Mitt namn är Edvard Kalm, kamrer.
Cello presenterade sig.
— Sitt, sitt, inbjöd ivrigt teaterdirektören; och
kamrern satte sig i en stol och blickade med ett par
falska, mörka ögon på punschflaskan, lik en aktör,
när han skall föreställas upptäcka en död i en buske.
Därefter antog hans anlete ett sken av ljus
överraskning, och han utbrast:
— Na! Na! Punsch! Detta år för goudarne och
även för mig. Jag har nu varit och hämtat papperna,
som jag visat för dekoratörn här i stån.
— Har vi lyckats få några impulser? frågade oroligt
den tunne teaterdirektören. Jag hörde inte, hur det
gick i Göteborg och Köpenhamn.
— Fullt med impulser och idéer, försäkrade
kamrern och lade handen på den lilla väskan.
Ordet idé och impuls användes här på ett för många
människor alldeles nytt sätt. Att snatta något i en
annan revy kallades för att få en impuls, och den som
var ute för att idka sådant fiske, inbillade sig själv,
att han fick ingivelser till dekorationer, balettdräkter
eller dialoger, medan han satt på parketten, seende,
lyssnande och antecknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
