Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 Runebergskulten.
den 8 december 1855 i Borgå Tidning publicerades till bemötande av re-
censionen i Åbo Tidningar:
„Det vore intressant”, så heter det här, „att veta med vad rätt Åbo
„Tidningar åtagit sig skalden Runebergs talan, då den påstår att poeten
„Scherinis dedication till Runeberg vore mindre behaglig för den sist-
„nämnde eller att insinuera det, som är ännu befängdare, att en dedica-
„tion av skalderna Malmström och Orvar Odd skulle vara ‘angenäm’
„för honom. Vi tro oss kunna försäkra, att dessa Å. T:s förflugna ord
„ingalunda funnit genklang i skaldens hjärta.”
Borgå Tidning talar vidare om huru skalden icke fikar efter beröm-
melse, men med anspråkslös välvilja mottager även den ringaste hyll-
ning. „Vi hava själva hört Runeberg fördelaktigt yttra sig om dennes
„[Scherinis] vackra och lättflytande språk.” Det medgives emellertid
av artikelförfattaren, att Runeberg dock icke anser Scherini för någon
originell skald. Men Borgåjournalisten framhåller samtidigt att yttran-
dena om Malmström och Orvar Odd icke blivit så alldeles rätt uppfattade,
och att fråge- och utropstecknen efter Leopolds namn äro obegripliga.
Efter denna förklaring borde affären, gentlemen emellan, ha kunnat
anses klarerad. Runebergs språkrör hade publicerat en dementi, men
dementin lämnade det obestritt, att den andra tidningen kunde ha grundat
sina påståenden på några, om än oriktigt tolkade, yttranden av skalden
själv. — Huru ofta kan icke en hedersman se sig tvungen att förneka
några kränkande ord, som undfallit honom i ett privat samtal, men som
han aldrig hade velat uttala inför offenligheten. — Äbojournalisten var
emellertid icke benägen att förstå den halvkvädna visan i Borgå Tid-
nings artikel. Han var gripen av rätthaveriets iver och nöjde sig icke
med några förtäckta medgivanden. På själva julkvällen år 1855 publi-
cerade han därför en replik, som på många håll måste ha gjort ett rätt
oangenämt intryck. Med en triumferande ton av skadeglädje begynner
han med att säga, att ,,Borgå Tidning ‘oförvarandes och med god vilja’
„kommit att bliva invecklad i Åbo Tidningars nät.––––- Vad B. T.
„har att säga om skalden Runeberg är rentav en osanning. Vi kunna, om
„B. T. så vill, gä ed på en viss skalds smak i allmänhet som på det ytt-
„rande av honom, vilket B. T. gör sig en ära av att bestrida. Och vi
„våga fråga poeten själv, om icke ett sådant stycke, som ’En usling pä
,,en trappa’ (i 0. O.:s Min fattiga sångmö) är för honom av större värde
,,än alla dedikationer av bättre eller sämre folk i poesins brokiga värld?
„Vis a vis skalden Leopold, vars talan B. T. åtagit sig, måste vi medge,
„att vi alltid ansett honom för en poetisk stackare, som alldeles icke äger
„någon rätt till odödlighet i poesins värld. Det är blott i prosan (hans
„tal t. ex.) som Leopold är av någon vikt.”
Dessa kategoriska påståenden tvungo Borgå Tidning till en maske-
rad reträtt (i numret för den 5 januari 1856). Efter ett rätt vidlyftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
