Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 227
Weenerbergs uppteckning med den skrivna texten från 1858 för
att se, huru troget Wanerberg återgivit Runebergs yttranden.
Man tror honom då han säger: »Hans [skaldens] ord klinga mig
ännu i öronen» och då han därpå fortsätter med ett oratio
recta-citat:
»De vackraste fåglarna flyga oss förbi; de låta ej fånga sig.
„Och den, som vi fånga, är ej mera densamma, som den som
„sjungit i grantoppen eller susat oss förbi. Den sitter ruggig,
„och dess fjädrar äro rubbade ur sin sköna ordning. Om vi
,,binda nätet än så fint, skadar det dock den lilla söta siskan.
,,Någon har varit nog omild att med ett grovt segelgarnsnät
„fånga den lilla, och denna är illa tilltygad; då tänker den
„andra: jag skall binda mig ett finare nät och gå ut. Men vad
,,skall man säga om det sprattet, om han med sitt allra subti-
„laste nät får ingen fågel, utan slutligen, när han förgäves
„väntat, att någon sångare skall slå sig ner, förargad ger sig
„att slå nätskalmarna tillsammans för att se, huru det skulle
„gå, och fångar bara väder.»*
För Runebergskännare behöver det knappast framhållas
att skalden städse menar djupt allvar, när han talar om fåglar
och fågelfångst. Under begynnelsen av sin diktarbana hade
han nedlagt summan av sin estetiska livsåskådning i sin visa
om talltrasten; när han vunnit ökad erfarenhet av diktar-
värvet skildrade han sina besvikelser och sin modlöshet under
bilden av jägarens eller fångarens motgångar. Det är icke att
misstaga sig på tonen i hans utläggningar; den man som talar
i dem har drabbats av den mognade konstnärens misstro till
* Det synes riskabelt att belamra texten med flere belägg på den
liknelse, varmed Runeberg älskade att åskådliggöra sitt förhållningssätt
under inspirationsögonblicken. De läsare, som intressera sig för de
poetiska bildernas historia, kunna i anmärkningarna till detta kapitel
taga del av ännu ett exempel på den roll fågel- och fjärilssymboliken
spelade i Runebergs poetiska åskådning. För att kunna anföra detta
exempel blir det emellertid nödvändigt att, ävenledes i Anmärkningarna,
relatera en liten episod i Runebergs litterära liv, som lämnats obe-
aktad av skaldens biografer, och som lämpligast blir rubricerad Affären
Runeberg—Scherini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
