Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Runebergskulten.
i frihet sväva oss förbi och vi blott se dem. Fångas de, så för-
,,lora de genom vidrörandet, liksom fjärlarne, sina livliga och
,,täcka färger och bliva fläckiga och matta.» * Om än fågeln
senare har kommit in på fjärilns plats, så är ju konstnärens
oförmåga att fånga och fasthålla fantasibilderna (resp, in-
trycken eller idéerna) lika tydligt framhävd i det ena uttalandet
som i det andra. Det är blott genom att liknelsen genomförts i
så mycket flere detaljer, som resonemanget i brevet tillv. Beskow
skiljer sig från den gamla reflexionen. Men även i det avseendet
kan man säga att Runeberg i sin skrivelse endast upprepade
några tankar, som han minst tio år tidigare gett uttryck åt,
om icke skriftligt, så åtminstone muntligt. Vi åsyfta det be-
tydelsefulla, i de tidigare kapitlen flere gånger åberopade
samspråk med G. M. Waenerberg, då skalden ,,rörde käkarna”
från fredagen den 5 mars 1847 kl. 6 på kvällen till lördagen
den 6 mars kl. 12 på dagen. Man behöver endast jämföra
* Det är icke att förvåna sig över att Runeberg i sitt brev till v. Beskow
uttalade tankar, som han långt tidigare formulerat i sina„reflexioner”.
Även i sina muntliga yttranden kunde han ofta anbringa resonemang,
som han många årtionden förut framfört i tryck. Den berömda reflexio-
nen I konst i allmänhet etc., i vilken Runeberg talar om huru Vår Herre
vid sitt spel icke är grannlaga i valet av instrument, går ju igen i Rune-
bergs yttrande till Topelius om Almqvist. Och ungeför samma tanke
ligger till grund för de ord Runeberg, med tillämpning på sig själv, år 1861
yttrade vid Dietrichsons besök i Borgå, och vilka på den norske för-
fattaren gjorde ett så oförglömligt intryck. „Vad äro vi skalder? Bond-
„fioler och ingenting annat; klåttra vi själva med fingrarna på strängen,
„låter det som en bondfiol, men ibland spelar Vårherre på den, och då
„låter det som en Cremonesare”. Vid samma besök i Borgå upp-
tecknade Dietrichson även några ord av Runeberg, som fälldes då man
i sällskapet hade omtalat en förgäten ädel gärning. „Å ja”, sade skalden,
„låt nu detta vara glömt, så får himlens historieskrivare litet att göra.
„Jag menar att den historia, som skrives och läses i himlen, är det glömdas
„historia”. Detta stämmer ju rätt väl överens med den reflexion, som den
12 januari 1839 var tryckt i Borgä Tidning och som Strömborg dragit
fram ur de gamla spalterna: „Hur mången stor tanke, hur mången suck
,,ur hjärtat har icke försvunnit från jorden ohörd och oupptecknad!
,,Vilken sällhet att engång få läsa en bok, om tillhör himlen allena —
„det glömdas historia!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
