Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och inbjudande ljusstråle, påminnande om Honom som sade: »Kommer till
mig I alle som arbeten och ären betungade och jag skall vederqvicka eder».
Denna verldens sol går ej upp öfver deras nattliga juldag, men gladt
skynda de genom mörker och köld in i den lilla upplysta och fridlysta
helgedomen och med innerlig liugsvalelse och hjertans fröjd få de erfara att
»Rätt-fardighetens Sol» äfven för dem »gått upp med salighet under sina vingar».
Och på Indiens brännande kust, till den kristna missionens sednast
uppresta bambutempel ila glada skaror af nydöpta för att fira sin första
jul-otta, »glädjande sig såsom man glad är i skördeandene», prisande Gud som
»sönderbrutit deras bördors ok och deras skuldrors ris och deras plågares
staf», och sjungande med jubel: »Oss är född ett barn, en Son är oss gifven,
hvilkens herradöme är på hans axlar och han heter Underlig, Råd, Gud,
Hjelte, Evig Bader, Fridsförste».
Och när man så under färden till julottan sträckt ut sin själsblick
öfver jorden och utvidgat sitt hjerta till deltagande för hela kristenheten,
och så inträder i den vänligt strålande välbekanta kyrkan, då känner man
sig fira gudstjensten icke blott med den närvarande lilla församlingen, icke
heller blott med den fosterländska kyrkans medlemmar, man känner sig och
dem vara en del uti ett stort helt af alla slägter, folk och tungomål, och
med dem alla sjunger man:
»Statt upp, var ljus, o mensklighet!
Ditt namn skall vara Kristenhet,
Din ära och din själaro
Att uppå Herran Kristum tro.
Högtlofvad vare Herrans nåd,
Hans makt, Hans underfulla råd!
Högtlofvad i all evighet
Den Eviges barmhertighet!»
Nu, kära små vänner! skulle vi vilja sluta; men ännu en gång skola
vi mötas en högtidsqväll i hemmet, ty nyårsafton, det borgerliga årets
afskedsstund, egnar sig bäst att firas inom sluten familjekrets. Det är en
minnets och tacksamhetens fest som har afseende på tid. och speciella
omständigheter. Den manar till sjelfpröfning, påminnande om tidens vigt och flygt,
dess förgänglighet och oförgängliga värde, samt vår ansvarighet för dess
begagnande. An en gång tändas många ljus i salen, föräldrar, barn, tjenare
och underhafvande samlas der på årets sista aftonstund för att tillsammans
tacka Gud för allt godt, andligt och lekamligt, som Han under det flydda året
gifvit dem, för alla faror och sorger som Han afvändt eller lindrat och hulpit
att bära, och för att de nu alla i kärlek och frid få sluta detta tidskifte med
hvarandra. Hvilken skön och ljuflig stund är detta! Huru känner man sig
på en gång upplyftad och ödmjukad af innerlig tacksamhet, känner sig
o-värdig all Guds godhet och dock upplyftad af Hans kärlek.
Och nu farväl, kära små vänner! året är slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
