Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra små pallar vid mammas knän och lyssnade med andaktsfull förnöjelse
till pappas läsning om Frälsarens födelse och huru vi skola blifva delaktige
af dess välsignelse. Och visserligen var Han då nära, som lofvat: »att kvar
några äro församlade i Hans namn, der vill Han vara midt ibland dem».
Likväl har en sådan hemmagjord julotta en alltför inskränkt privat
karakter, är blott en nödfallstillställning när stark vinterköld eller andra
omständigheter hindra kyrkofärd.
Huru mycket bättre och fullständigare firas den stora
högtidsmorgo-nen då man får resa till kyrkan! Då känner man sig vara ett med hela
kristenheten, och i föreställningen sammansmälta tider och afstånd till ett
stort helt.
Så minnes jag en stjernklar julmorgon, då slädan ilade tyst på mjuk
snö "genom en enslig skogig nejd; tysta sutto vi och intet ljud förnams på
vid omkrets, blott bjellrornas klang. Då upphof plötsligen en liten flicka
sin röst och sade: »undras om hjordarne på Bethlehems äng brukade
koskällor och fårpinglor?» Dessa ord, i den stunden sagda, sammandrogo i min
inre förnimmelse på ett förunderligt sätt två årtusenden. Jag satt just
försjunken i stjernornas betraktande och tänkte på, huru i Frälsarens
födelse-natt herdarne skådat upp till dessa samma stjernor och huru kort — från
universi synpunkt fattad, en tidrymd af ett par tusen jordår är, hvilken
förefaller oss, kortlifvade varelser så lång. Nu blandade sig, tycktes mig,
klangen af våra bjellror med ljudet af hjordarnes klockor på Bethlehemsängen
den första underbara julnatten. Huru ringa den tidslängd, som sedan dess
förflutit, efter Herrans mått, för hvilken tusen år äro som en dag och en dag
som tusen år! Och huru obetydlig är den yttre olikheten mellan herdarnes
vandring under palmer på Palestinas grönskande ängar fram till
Bethlehems-stallet, och vår vintriga färd under snötyngda granar till en liten landskyrka
i Sverige, huru obetydlig är denna yttre olikhet jemförd med den inre stora
likheten, som så nära förenar oss och dem på ett öfver all tid upphöjdt sätt!
Samma budskap om Guds eviga kärleksrådslut kallar oss och dem, samma
englahelsning förkunnas oss och samma Frälsare gå vi att i anda och
sanning tillbedja, och detta vårt gemensamma mål förblifver i all evighet vårt
gemensamma glädjeämne.
När vi hunnit ut på stora landsvägen sågo vi slädar och vandrare
både före och efter oss, och andra kommande från alla håll på skilda vägar
och stigar, ju flere och flere dess närmare kyrkan. En bild i smått af hvad
denna morgon föregår i stort. Man kastar, om jag så får säga, en
deltagande juldagsblick ut öfver jordens alla kristna länder; från de gamla herrliga
kathedralerna, der klockorna dåna, orgeln brusar och festprydda skaror
intåga, och allt hvad veriden eger af storhet, vishet och makt knäböjer för
gudabarnet; till det snöhöljda kapellet inom polarcirkelns natt, dit några
torftiga, skinnklädda menniskor söka sig väg öfver frusna vatten och vida
ödemarker. Der sändes dem från de små kapellfönstren en vänligt vägvisande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
