Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 2 —
hästar ganska bra, men att säga, om ett nyfödt föl blir en
, god remont eller icke, det duger jag icke till. Hvad
märkvärdigt har du hört hos henne nu, om jag får fråga?»
Och han skrattade fortfarande så godt, att han måste
slå sig’ ned på soffan bredvid henne och gång på gång méd
en hård smäll slog sig på knäet såsom han brukade då han
var vid mycket godt lynne.
»Jo, ser du . . . nej, så sluta då, Nikolai! Hvad du
är to.kig! . • . Ser du, jag har lagt märke till det melodiska
tonfallet hos Natascha, isynnerhet då hon skrattar eller då
hon gör sig rar och beder om någonting, och jag har tyckt
mig finna en likhet mellan hennes röst och din systers.
Vore det icke bra roligt, Nikolai, om hon finge en lika
vacker sångröst, som Natalia har?»
»Roligt! Nej, det vore icke roligt, det vore gudomligt,
förtjusande! Du kan icke tro, huru många gånger vår
Natalia beredde oss högtidsstunder af glädje i hemmet méd sin
sång. Det var som om hela huset, från pappa och mamma
ned till den siste bland tjänarne hade varit ett enda
instrument, som hon med sina toner kunde få i hvilken stämning
hon ville. Ån sutto vi med tårar i ögonen och lyssnade till
hennes gammalryska folkvisor, än kom hon oss att spritta
i alla leder af danslust då hon föredrog något stycke ur
sin rika balrepertoar, och’ än måste vi skratta öfverljudt ät
de små burleska sångstycken, som hon hade lärt sig, Gud
vet när och hvarest. Jag tror sannerligen, att hon icke ens
var fyllda tre år, då hon redan började väcka
uppmärksamhet genom sin sång.»
»Ja, ser du det, Nikolai! skulle man då icke äfven hos
vår lilla Natalia redan kunna ...»
»Jo, jo, jo, du har rätt, alldeles rätt, Maria, nu som
alltid.»
Han reste sig och gick åter fram till bordet, fattade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
