- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
1002

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— iooi —

’. m

När Nikolai efter supén hade klädt af sig i sitt eget
rum och med nattrocken svept omkring sig kom in i
sängkammaren* fann han sin husfru sittande vid skrifbordet,
sysselsatt med skrifning.

»Hvad skrifver du, Maria?» frågade han.

»Det är en dagbok, Nikolai»,-svarade hon rodnande,
i det hon räckte honom ett i blått omslag infattadt häfte.

»En dagbok!» utbrast Nikolai, i det han fattade häftet,
och med en .. något spefull leende min såg på sin hustru.
Häftet var skrifvet på franska och innehöll anteckningar dag
för dag ur barnens lif, öfver utveckligen af deras karaktär
och en mängd smådetaljer i deras uppfostran. Till största
delen var det endast obetydliga småsaker, som Maria hade
upptecknat, men att hon icke själf såg dem i detta ljus kan
man lätt förstå; märkligare är då, att äfven Nikolai, efter
att en stund hafva bläddrat i det lilla häftet och läst en
rad här och hvar, började finna sig allt mer och mer
intresserad och till och med inlät sig i en liflig diskussion med
sin hustru angående dessa barnkammarhistorier, för hvilka
han eljest påstod sig själf sakna sinne.

Plötsligt började han skratta riktigt hjärtligt, lade häftet
ifrån sig, gick och fattade med båda händerna sin hustru
om hufvudet och kysste henne ömt på pannan.

»Nej men, Maria», utbrast han med något af sin forna
husarglädtighet i rösten, »huru kan du påstå, att man redan
nu kan märka, att vår lilla Natalia har anlag att bli
sångerska? Nog har jag många gånger hört, att en moder har
skarpa ögon och öron för sina barns anlag och förtjänster,
men att du i detta afseende utmärker dig ända till den
grad, att du hos en treårig, skrikande och jollrande barnunge
kan upptäcka musikaliska anlag, det går ändå öfver allt hvad
jag i den vägen hört. Nog tycker jag mig förstå mig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/1006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free