Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi|il 885 —
»Sonja, sofver du? Mamma!» hviskade hon, meningen
svarade. Hon steg nu långsamt och försiktigt upp, gjorde
korstecknet och smög sig på sina bara fötter sakta till dörren.
Det var som hörde hon tunga taktmässiga slag på stugans
väggar, men det var endast hennes stackars hjärta, som
häftigt bultade, upprördt af både förskräckelse och kärlek.
Hon öppnade dörren, hon kände den kalla nattluftens
smekning, hon märkte, att hon klef öfver någon sofvande, men
smög sig sakta förbi den och öppnade dörren till det rum,
i hvilket furst Andrei låg. Det var mörkt i rummet, ehuru
på en bänk bakom sängen, på hvilken en otydlig gestalt
låg, ett matt sken af ett brinnande talgljus syntes.
Redan på morgonen, då Natalia fått veta, att fursten
var sårad, stod hennes beslut fast att uppsöka honom och
tala med honom, så pinsamt detta återseende än skulle vara
för henne. Hela dagen hade hon hyst det hoppet, att det
skulle lyckas henne att obemärkt för de andra smyga sig in
till honom på natten, och dock ilade nu en rysning genom
henne vid tanken på hvad som förestod. Hon såg i dunklet
den ötydliga gestalten i bädden, hon afmålade för sig den
förfärliga beskaffenheten af hans sår, och hon stannade ett
ögonblick gripen af fasa. Men en oemotståndlig makt drog
henne vidare. Hon tog försiktigt ett steg, därpå ännu ett
och befann sig snart midt i rummet, som var uppfyldt med
en hel mängd föremål af olika slag. Under helgonbilderna
låg en man och sof på en bänk; det var Timochin. På
själfva golfvet lågo två: furst Andreis läkare och betjänten.
Den senare reste sig upp och hviskade några ord, men
Timochin, som icke kunde sofva för smärtan i sitt sårade ben,
stirrade med vidöppna ögon på den hvita flickgestalten.
Betjäntens sömndruckna ord förmådde Natalia att blott så
mycket hastigare närma sig sitt mål. Hon gick förbi
betjänten, skaren på ljuset föll ned, och hon såg nu tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
