- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
549

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 549 —.

in på ett sådant villkor. Ni säger, att det är jag, som har
börjat kriget. Men hvem var det, som först lcom till armén?
To, det var kejsar Alexander och icke jag! Och nu kommer
ni och föreslår mig underhandlingar, sedan jag har gifvit ut
millioner och ni äro i förbund med England, men ändå
befinna er i en dålig ställning. Nu kommer ni och talar om
att underhandla! Men hvilket ändamål har då ert förbund
med England? Hvad har det lofvat er?» fortfor han
hastigt i den tydliga afsikten att bevisa sin rätt och kejsar
Alexanders fel, i stället för att inlåta sig på en diskussion
om utsikterna och villkoren för en fred.

»Det säges, att ni har slutit fred med turken?»

Balaschev böjde jakande på hufvudet.

»Fred är sluten ...» började han, men Napoleon lät
honom icke fortsätta. Han ville tydligen ensam hafva
ordet, och med den hejdlösa talträngdhet, som stundom
utmärker af lyckan bortskämda människor, fortfor han:

»Ja, jag vet, att ni har slutit fred utan att erhålla
Moldau och Wallachiet, då jag dock skulle hafva gifvit eder
kejsare dessa provinser, liksom jag har gifvit honom Finland.
Ja, jag hade lofvat honom det, och skulle därför också hafva
förskaffat honom Moldau och Wallachiet, men nu kommer
han icke att få dem. Jag tänker, att han nog skulle hafva
varit glad, om han hade fått förena dem med sitt rike och
Ryssland därmed hade sträckt sig från Bottniska viken ända
till Donaus mynning. Katharina den Stora skulle icke hafva
kunnat göra mer», sade kejsaren hetsande upp sig själf allt
mer och mer och gående af och an i rummet. Han
upprepade nu för Balaschev nästan alldeles samma ord, som
han hade sagt till Alexander själf i Tilsit. »För allt detta
skulle han hafva haft min vänskap att tacka, och hvilket
härligt rike hade icke kejsar Alexander då kunnat
erhålla?»

De sista orden upprepade han flera gånger, under det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free