- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
548

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 252 —

år gjort allt hvad jag kunnat för att hålla den vid makt?
Ja, jag har väntat på edra förklaringar i ett och ett halft
år. Hvad fordrar man af mig för att öppna
underhandlingar?» slöt han rynkande pannan och med en energisk,
frågande rörelse af sin lilla hvita och fina hand.

»Att Eders majestäts trupper draga sig på andra sidan
om Niemen!» sade Balaschev.

»På andra sidan om Niemen!» upprepade Napoleon.
»Ni vill alltså nu, att jag skall draga mig bakom Niemen —
bara bakom Niemen!» sade han ännu en gång och spände
ögonen i Balaschev.

Balaschev böjde vördnadsfullt hufvudet.

»Ah, i stället för er senaste fordran, att jag skulle
utrymma Pommern, begär man nu bara, att jag skall draga
mig undan på andra sidan om Niemen,», och Napoleon
vände sig raskt om och började med hastiga steg gå af och
an i rummet. »Ni säger, att man fordrar af mig ett
återtåg ända på andra sidan om Niemen, innan man vill öppna
underhandlingar med mig? Men för två månader sedan
fordrade man, att jag skulle gå tillbaka på andra sidan om
Weichsel eller Oder, och det oaktadt äro ni nu villiga att
underhandla med mig på det uppgifna villkoret!»

Efter att hafva gått en stund under tystnad frän den
ena ändan af rummet till den andra, stannade han åter
framför Balaschev. Hans ansikte hade nu ett så bistert
uttryck, som om det varit hugget i sten, och det venstra
benet darrade nu ännu häftigare än förut, en darrning,
hvarom Napoleon själf var fullt medveten och hvarom han
hade yttrat: »Denna darrning i venstra vaden har alltid en
stor betydelse för mig.»

»Sådana förslag som ett återtåg bakom Weichsel eller
Oder kan man framställa till en badensisk prins, men icke
till mig», skrek han till alldeles oväntadt. »Och om ni
också gåfve mig Petersburg och Moskva, skulle jag icke gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free