Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandlar han uppriktigt, den icke-uppriktige likaså,
det är sannfärdighetens dygd. — Den himmelska
makten handlar så: icke strida, och dock övervinna.»
Att bergspredikans grundtankar även återfinnas
i den antika hednavärldens morallära, att t. ex.
besegrandet av ont med gott utgör ett av den
stoiska filosofins mest omtyckta älsklingsämnen, har
redan framhållits i det föregående. Och vad den
praktiska efterlevnaden av dessa moral bud beträffar
så kan det anföras fakta i överflöd, som bevisa att
äkta humanitet är en andlig företeelse som både
till tid och rum manifesterar sig fullkomligt
oberoende av kristendomen. Tylor anför i sin
kulturhistoria, huru en missionär, som disputerade med
en indianhövding och därvid yttrade »Min gud är
god, men han straffar de gudlösa», av den vilde
mannen fick till svar »Min gud är också god, men
han straffar ingen, nöjd med att göra gott åt alla».
Höffding påpekar i sin Etik, huru det redan av
Homérs Odyssé klart och tydligt framgår, att
barmhärtighetens dygd ingalunda var obekant för
de gamla grekerna: att fattiga främmande och
bönfallande stå under Zeus’ beskydd, uttalas där på
flera ställen med stor innerlighet. I Athen fanns
det ett särskilt altare för medlidandet; staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
