Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
han uppnådde hemmet, var han fullkomligt säker på, att
han hade hållit ett långt samtal med henne, och som alla
de andra trodde på möjligheten därav, var det ingen,
som motsade honom.
»Hon sade till mig: ”Jag hoppar ned, jag hoppar ned,
jag hoppar ned från min plats på snön!» skrek Kotuko
med håliga ögon, i det han lutade sig fram i den halvupp-
lysta hyddan. >»Hon sade: ”’Jag vill bli din vägvisare.
Hon sade: ’Jag vill leda dig till goda sälhål.” I morgon
drager jag ut, och tornaq skall visa mig vägen.»
Så kom angekok, byns trollkarl, in, och Kotuko berät-
tade för andra gången historien för honom. Den förlorade
ingenting på att berättas.
> Följ tornait (stenandarna), och de skola åter bringa
oss föda», sade angekok.
Nu hade flickan från norr under flera dagar legat nära
lampan, ätit mycket litet och talat ännu mindre, men när
Kadlu och Amoraq nästa morgon packade och surrade en
liten handsläde åt Kotuko och lastade den med hans jakt-
redskap och så mycket späck och fruset sälkött, som kunde
undvaras, tog hon draglinan och begav sig oförskräckt
i väg vid gossens sida.
»Ditt hus är mitt hus», sade hon, när den lilla ben-
skodda släden gnisslade och stötte bakom dem i den hemska
arktiska natten.
»Mitt hus är ditt hus>, sade Kotuko. »Men jag tror,
att vi båda tillsammans skola gå till Sedna.»
Nu är Sedna Underjordens Härskarinna, och inuiten
tror, att var och en, som dör, måste dväljas ett år i hen-
nes förskräckliga land, innan han får gå in i Quadlipar-
miut, Den Lyckliga Platsen, där det aldrig fryser och
feta renar komma travande, när man ropar.
Genom byn skrek folket: i
> Tornait ha talat till Kotuko. De skola visa honom
öppen is. Han skall åter föra hem säl till oss.»
Deras röster uppslukades snart av det kalla, tomma
mörkret, och Kotuko och flickan tryckte axlarna tätt
mot varandra, där de gingo och drogo av alla krafter i
slädtåget eller med mycken varsamhet förde fram släden
mellan isblocken i riktning mot Polarhavet. Kotuko höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
