Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maskin och på de maskiner där man kunde få se bilden av levande människor och de maskiner varifrån människoröster hördes, och han visste att hans folk aldrig kunde förstå detta.
»Vågar jag tala om att jag åkte på det där järnvidundret genom landet?» frågade han bittert.
Opee-Kwan slog ut med händerna i öppet visad misstro. »Säg ut, säg vad som helst; vi höra på.»
»Jag åkte alltså på vidundret, och det betalade jag pengar för.»
»Du sade att det matades med sten.»
»Och så sade jag, din tok, att pengar var något som ni inte kände till. Som sagt, jag for med vidundret genom landet och genom många byar, tills jag kom till en stor by vid en salt havsvik. Och husen reste upp sina tak till himlens stjärnor, och skyarna drevo förbi dem, och överallt var det mycket rök. Och den byns rytande var som havets rytande i storm, och människorna voro så många att jag kastade bort min käpp och inte längre kom ihåg skårorna på den.»
»Om du hade gjort små skåror», sade Koogah förebrående, »kunde du ha gjort reda för...»
Nam-Bok vände sig förbittrad emot honom.
»Om jag hade gjort små skåror! Hör på, Koogah, du bensnidare: Om jag hade gjort små skåror, skulle
varken käppen eller tjugu käppar ha kunnat rymma dem — nej, inte all drivved på alla sandstränder mellan den här byn och den nästa. Och om ni alla, kvinnor och barn inberäknade, vore tjugu gånger så många, och om ni hade tjugu händer var och i varje hand en käpp och en kniv, kunde ni ändå inte ha gjort skåror
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
