Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och på avstånd såg jag ett vidunder som tusen valar. Det hade bara ett öga och spydde rök, och det stönade alldeles förskräckligt högt. Jag blev rädd och sprang med skälvande ben på vägen mellan järnstängerna. Men vidundret kom med vindens hastighet, och jag hoppade över järnstängerna med dess heta andedräkt i mitt ansikte ...»
Opee-Kwan fick åter bukt med sin underkäk. »Och . . . och sedan, Nam-Bok?»
»Sedan flög det förbi på järnstängerna och gjorde mig ingen skada, och då mina ben kunde bära mig igen, var det försvunnet. Och det är något mycket vanligt i det där landet. Till och med kvinnor och barn bli inte rädda. Männen göra de där vidundren till att utföra arbete.»
»Liksom vi låta våra hundar arbeta?» frågade Koogah med en misstrogen glimt i ögat.
»Ja, som vi låta våra hundar arbeta.»
»Och hur uppföda de de där . . . tingestarna?» frågade Opee-Kwan.
»De uppföda dem inte alls. Männen göra dem skickligt av järn och mata dem med sten och ge dem vatten att dricka. Stenen blir eld och vattnet blir ånga, och vattenångan är näsborrarnas andedräkt och ...»
»Seså, seså, Nam-Bok», avbröt Opee-Kwan. »Berätta oss om andra underverk. Vi tröttna på detta som vi inte kunna förstå.»
»Förstå ni inte?» frågade Nam-Bok i hopplös ton.
»Nej, vi förstå inte», kvedo männen och kvinnorna. »Vi kunna inte förstå.»
Nam-Bok tänkte på en konstigt inrättad skörde-
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
