Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Slaget vid Yalufloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raffineradt sätt placerats i grupper på öarna nedanför och voro i stånd
att bestryka hela den ryska positionen med sin mördande eld.
Bergen tycktes skälfva, så länge attacken varade; fåror sletos
upp i jorden, själfva klipporna sprängdes sönder under den
smattrande skur af bly och stål, som urladdade sig förmedels detta
fruktansvärda shimose-krut. Ett tjockt moln af giftig rök hängde
öfver de till undergång dömda ryska batterierna; ingenting kunde
förbli vid lif under detta bombardemang, som skakade jordens
innandömen. Ryssarna stannade hjältemodigt kvar vid sina
kanoner; aldrig ha soldater redbarare tjänat sitt land. Men småningom
afstannade deras eld; artilleristerna lågo döda invid sina kanoner.
Samma natt gingo japanska arméns garden samt Andra
divisionen öfver floden på två broar och intogo en ställning på
högra stranden, i skydd under klipporna eller nere i håligheterna
i den sandiga flodbädden. Andra divisionen hade företagit
öfvergången något nedanför Viju och stigit i land på en ö inåt den
bortre stranden; gardena hade gått upp på det torra rakt framför
Tigerkullen. Ryssarna hotades nu med en frontattack af dessa
bägge divisioner i det att Andra divisionen opererade direkte från
Yalu och gardena tvärs öfver Ai-hos utflöde, medan högre uppåt
Ai-ho Tolfte divisionen var färdig att falla dem i flanken.
Bob brann af ifver, när han vaknade den ödesdigra första
majmorgonen. Luften var kylig och skarp, men våren var
ändtligen kommen — våren och med den gryningen af en ny dag
för Japan. General Inouyes läger var tidigt i rörelse; de duktiga
små soldaterna i sina prydliga blå uniformer gingo med lugn
glädtighet omkring och skötte sina morgonsysslor, färdiga att på
gifven signal störta fram mot de dystra bergshöjderna rakt
framför dem, där döden, det visste de, väntade somliga, äran
hoppades de, alla.
Alltför sent hade den ryske befälhafvaren insett sin
ödesdigra blunder, då han låtit Tolfte divisionen oantastad marschera
tvärs öfver bergen. Alltför sent hade han vidtagit sådana febrila
åtgärder, som stodo honom till buds vid hans försök att reparera
felet. Han hade i största hast återkallat en ansenlig styrka från
Antung för att besätta bergåsarna på Ai-hos högra strand, och han
hade skyndsamt börjat uppkasta förskansningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
