Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
VENUS
— Jag vill inte vara så grym, att jag gör Anna
ansvarig för mitt äktenskap.
— Så tråkigt, sade hon med en suck, ty hon
hade hoppats att systern överdrivit och förstorat
i sin ångest och upphetsning. Men varför kan inte
Knut vara lycklig i sitt äktenskap. Knut har
bestämt inte försökt?
— Jag har verkligen bjudit till, lilla skolmoster,
sade han.
— Är hon inte bra då, efter det inte går?
— Jo, hon är alldeles utmärkt, men det är jag,
som inte är det, förstår väl Agnes. Det är det som
gör det till ett syndastraff att vara i hennes närhet,
men det förstår inga småflickor. Tänk, att Anna
sysselsatte sig med mig i det sista. Men det var
väl bara medlidande?
— Nog var det medlidande, bekräftade den unga
flickan och underlät att svara på frågan. Hon sade,
hon begått ett slags själamord, och att hon inte
kunde dö med det på sitt samvete. Hon sade att
Knut och Knuts fru och barn alla var lika
olyckliga, och det var hennes fel. Och Knuts
besynnerliga åsikter...
— Tänk, om hon sagt det till mig medan hon
levde.
— Det var just det, som plågade henne. Hon var
nära flera gånger, hon tänkte försöka göra något,
men ... det blev aldrig av.
— Hon gick ju så upp i sin konst, sade han med
den lättaste ironi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
