Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENUS II
— Du skulle inte gräva ner dig i detta.
Det var ju förfärligt sorgligt med Anna, som dött
så oförtänkt av farsoten i sina bästa år, från
framgång och en lysande bana. Men det hjälptes nu inte
med att lilla Agnes satt här och grubblade en så
vacker sommardag. Medan han ännu sökte
övergång .till gladare ämnen, fortsatte Agnes: — Hon
talade om Knut, innan hon dog.
— Om mig! Nu var han upprörd. Så hade han
då en ömtålig punkt, denne cyniker, som gjorde sig
så kall, så hård och vass som ett svärd.
— Ja, sade flickan, hon led av att hon inte höll
sitt ord till Knut.
— Ja, men ingen människa håller ju ord, lilla
barn. Svek, det är något så naturligt. Har du inte
märkt det. — Nej. — Sömmerskor håller ju aldrig
ord, återtog han i sin förra hånfulla ton. — Men
Knut! — Nå konfirmander, kungar, statsmän,
fästmän, ingen håller ord. Han slog om igen. — Det
gör mig ledsen, att hon skulle plåga sig under de
sista dagarna för min skull. Stackars Anna.
— Jag hade nästan glömt, att hon nånsin varit
förlovad med Knut, fortsatte Agnes. Hon talade
aldrig om det, jo, hon kunde säga nån gång,
fullkomligt ogenerad: "Det var på Knuts tid." Och nu
talade hon plötsligt mest bara om Knut. Hon sade
att Knut ännu i dag hade ont av detta, att hon svek.
Men det är väl inte sant ? Agnes tyckte, att jordens
darrning steg rätt upp i hennes hjärta. Knut gifte
sig ju?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
