Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Andemakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläderna. De hade kommit direkt från arbetet, skogens söner.
Yxor och bilor hade somliga med, och gamla Susanna hade
en stickstrumpa i knäet, fast hon inte stickade. På golvet
sutto några, ty annan plats fanns ej. De vaggade av och
an, vilket hörde till, och somliga hade knäppt händerna.
alldeles som vid husförhör. Det var ju bara vanligt folk,
ingenting att se för dem, som vilja se något, så framt det
ej skulle vara för de underliga ögonens skull. I dem
flammade och flämtade elden från brasan. I dem lyste ock en
eld-av annat slag, en eld som tänts av Honom, som tände
stjärnorna.
Buska kom mot slutet in på frågan om döden och de
trognas uppståndelse till evig fröjd i himmelrik — därmed
slutades ju alla möten — och medan stormen tjöt där ute,
som om alla vädrets makter varit lössläppta, och som om den
lilla jordiska hyddan skulle brytas ned till marken, tog
Buska upp psalmen om den boning, som: evig är i himlen:
»Sälle äro de, som sova väl
och Guds dom förbida.
De skola snart med kropp och själ.
upp till himlen stiga.
Hvad kan vara större fröjd
än vistas uti himlens höjd,
se Guds ansikt blida?
Halleluja! Halleluja!
Där skole vi mest tänka på.
Från döden vi till livet gå.
Halleluja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
