Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Andemakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att taga vara på än Buska och Samuelsdotter, hade han
skrivit. Efter vad prästen i finska församlingen i Stockholm
meddelat, hade Sparren vidare sagt, att både Buska och
Samuelsdotter visserligen voro något enfaldiga men fromma och
beskedliga människor samt väl förfarna i sina
kristendomsstycken och väl berättigade att begå sina salighetsmedel.
Landshövdingen hade kommit till samma resultat med
Svart och lapp-Elin, sökt faderligen trösta dem och sänt
dem åter inte allenast med goda ord utan med penningar
öch matvaror att leva av under vägen.
Häröver hade församlingarna i Övertorneå och i Pajala
kapell storligen glatt sig, och man prisade högeligen den
nådige konungen och nästan lika mycket hans tjänare
landshövdingen i Umeå.
Elin, som nyss farit igenom Pajala, hade knappast
velat sluta att prisa både Gud och landshövdingen, och hon
hade visserligen ej låtit av efter sin återkomst att predika,
varna och förmana, fast det nog blivit något stillsammare
över henne. De som kände henne sedan den tiden, då hon en
hel vecka suttit vid Laksos brunn och förlåtit de botfärdiga
deras synder, men befallt dem kasta alla sina smycken och
granna kläder i brunnen, kände knappast igen henne. Det
var någon som sagt om henne, att hon liknade Stefanus, ty
»då man såg hennes anlete, var det lika visst som en ängels
anlete».
När de nu talade om Elin i pörtet och han kom ihåg
mötet med henne, var det nästan som om hjärtat i Nilas
bröst ville smälta; och hade inte Henrik Buska just då
trätt in till de församlade, hade säkert lappen sprungit upp
och ropat liksom några andra — om av ångest eller glädje
kunde han inte säga.
Buska hade inte så litet att tala. om Wickman, som han
mött på vägen. Prästen skulle ju ned till tinget i
Matarengi och stånda ansvar för sitt oordentliga leverne; men
det märkligaste med det tinget var ju, att kyrkoherden
Grape och hans adjunkt Nils Wiklund där skulle svara på
en hel del anklagelser, varmed Pajalaprästen kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
