Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Herdaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma sköteslöshet, så kan I icke undra, att Hans Kungl. Maj:t
och Konsistorium nödgas taga ifrån eder det lilla brödstycke,
som I ännu kvar haven, och giva detsamma till någon, som
frukt kan skaffa, därsom I intet visen någon bättrings gnista
eller framhärden uti att föreskriva Konsistorio, som edert tjocka
huvud icke överkomma kan, och det emot Kungl. befallning.
Vilket allt man denna gång velat eder välment och allvarligt
hava för ögonen ställt. Och där I framhärden och intet
efterleven Kongl. Maj:ts långt före detta utgångna befallning, så
haven I att vänta ett hårt ansvar, när Herr Superimtendenten,
Gud vill, uti vinter visitera lärer, då man bättre kan komma
under väder med flera andra edra procedurer, varmed vi
välvilligst befaller eder Gud allsmäktig.»
Jo jo, Steuchen var inte att leka med, det var den
allmänna meningen, och lill herr Anders hade nog många synder
på sitt samvete.
Man talade länge hit och dit om denna affär, och magister
Gran, som kommit in mitt under det saken höll på att
avhandlas, beklagade, att inte Offerdalin från Arvidsjaur kunnat
komma tillstädes. Han kände väl herr Anders mera än någon
annan, men hans fattigdom hade hindrat honom att resa den långa
vägen, hade han skrivit. Och så var ju hustrun död, och
Offerdalin hade nog också blivit melankolisk efter allt eländet med
trollpackan från Lillpite och det där, som alla redan hade
hört.
Nej, de finska prästerna hade ej hört det, och magister
Wegelius från Tyrvis undrade, vad detta månde vara för en
trollpacka.
Kapten Turdfjell hade hört på, när hon rannsakades och
gjorde dem den tjänsten att förtälja hela historien, medan de
svenska prästerna slogo sig ned vid ett annat bord. De började
bliva ointresserade och sömniga, det blev ingen riktig fart i
samtalet, och det var ej en bit bättre med de rika borgarena,
som slagit sig tillsammans kring stopen i kammaren bredvid.
Man drack varandra till då och då, stoppade om piporna, när
det erfordrades, och gick till elden för att tända dem, men
redan hade en och annan intagit en sådan ställning med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
