Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nationella som teori och känsla. Svar till min vän Ellen Key med anledning af hennes öppna bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste det ske med en korthet som icke lämnar
mig tid att omfatta hela det rika ämnet.
Du säger till mig:
»Du är nu lika ifrig att återväcka patriotismen
som för några år sedan att frammana fornglädjen.
Du fyllde då vinsäckarna, band kransarna och
förgyllde oxarnas horn. Men det stannade vid de
dekorativa anordningarna. Till själfva festen kunde du
ej föra oss — helt enkelt... emedan den nya glädjen
ännu icke är född, icke födes annat än ur föreningen
mellan en ny samhällsordning och en ny lifssyn.»
Jag kan icke gifva dig rätt. Snart varsnades
att det ropet var en tidens röst, ty väldiga stämmor
kullkastade icke långt efteråt ute i Europa hela
pessimismens filosofi. De gåfvo oss i mycket en
ny lifssyn och en ny glädje. En förändrad
samhällsordning skulle endast sprida en allmän — om
ock öfvergående — glädje, så framt vi plötsligt
kunde föras in i ett rike af social fullkomlighet.
Vi veta dock att det sociala framåtskridandet är
ett tungt lastadt godståg, som ofta och länge måste
stanna och som aldrig kommer till någon
ändstation. Vid sidan af rättfärdighetskänslans och
ändamålsenlighetens sociala segrar framväxa ju
beständigt nya kraf som drifvande kraft. Det skulle
därför vara fåfängt att vänta på en allmän glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
