Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
monas (N:o 2, 3, 4, 5, 6); de flesta
medlem-marne af denna djurklass röra sig med
till-hjelp af en mängd flimmerhår vid kroppens
sidor, hvilka hår nästan ständigt äro i
svängande rörelse. Lägst bland urdjuren stå
»rot-fotingarne» (rhizopoderna) och dessa
representeras af två intressanta slägten Amoéba (N:o
8, 9, 16) och Actinophrys (N:o 7).
Amoe-berna äro märkvärdiga varelser, så enkla att
de blott och bart bestå af en liten klump af
protoplasma eller »urslem». En sådan
slemklump förändrar oupphörligt skapnad, i det
än en del af klumpen, än en annan, än en tredje
utskjutes eller indrages, det vill säga vidgas
eller sammandrages än åt ena hållet, än åt
ett annat. På detta sätt flyttar sig djuret på
samma gång som det skaffar sig föda. Så
snart ett af utskotten kommer i beröring med
någon tjenlig föda, rullar det lugnt in denna,
som sålunda införlifvas med djurkroppen.
Emellanåt händer det, att ett utskott sträckes så
långt ut, att det ej mera kan indragas: då
afsnöres det i stället och bildar ett djur för
sig. Slemklumpen är utvändigt omgifven med
en hinna, som hos somliga arter är ytterst
tunn och genomskinlig men hos andra på olika
sätt förtjockad till ett fast skal, med
öppningar för utskottens framstickande. En
amo-eba är icke- större än högst millimeter och
kan granskas under mikroskopet mellan två
sammanpressade glasskifvor, utan att
derige-nom på minsta sätt hindras i sina rörelser
i det qvarvarande tunna vattenlagret. Nära
beslägtad med amoeberna är Actinophrys eller
»soldjuret», hvars protoplasmastrålar utsticka
rundtomkring hela den rundade kroppen och
som under mikroskopet tyckes skina som »en
klar sol». Strålarne kunna böjas och
utsträckas eller indragas efter behag. När djuret
behöfver mat, sträckas de ut i hela sin längd
och hvad som åtkommes drages in till
kroppen, hvilken fördjupar sig för att mottaga
offret. Det är korteligen en munöppning, som
för tillfället improviseras hvar som helst, och
icke ens sådana stordjur som vattenloppor gå
säkra för soldjurets rofgitiga strålar.
Innan vi lemna djurriket i vår
vattendroppe, anmärka vi närvaron af en trådmask
{Anguillula fluviatilis — N:o 19), nära
beslägtad med ättikålarne.
Växtriket representeras af lefvande alger
och sporer af svampar. Protococcus pluvialis
(N:o 10) är på annat ställe (se uppsatsen
»Växtrikets lägsta former») omnämd såsom upphof
till sägnen om »blodregn», och äfven
diato-maceer (N:o 11) och desmidiaceer (N:o 12) äro
derstädes beskrifna. Conferverna hafva ett
stycke representant (N:o 13) hörande till de
former, som under varma sommardaga gar draga
vår uppmärksamhet till vattenpölarnes gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
