Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om Naturliga kroppar i almänhet (§§. 158—161)
- Om Salter (§§. 162—191)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare visshet ärhålles, kunna de ock särskilt
betraktas.
Om Salter.
§. 162. Salt kallas det, som på tungan röjer
någon smak och åtminstone löses i 500 gånger sin
tyngd kokande vatten.
§. 163. Smak och uplöslighet äro egenskaper,
som til sina gränsor äro ganska svåre, at
bestämma. Den förra beror af organens fullkomlighet,
och hvad den ena finner smaklöst, är icke så för
en annan, kan således aldrig med noghet
utmärkas.
§. 164. Hvad den senare beträffar, så befinnes
ock den nog föränderlig både i anseende til ytan
af det, som skall lösas, och sjelfva lösemedlets
olika varme. Et stort stycke löses ofta icke, fast
än dess pulver uptages, och då mechanisk
fördelning är otilräcklig, vinnes understundom
ändamålet genom Chemisk, om nemligen kroppen
förut löses i något kraftigare medel och sedan genom
præcipitation skiljes derifrån. Alla desse grader
bero på ytans storlek, ty ju större den är, ju
större contactus blir med lösemedlet, och
följakteligen dess verkan eller attraction ökad i
samma mån.
§. 165. Vatten är dess finare och mer
genomträngande, ju varmare. Således det som ej löses
i kallt, angripes af varmt, och det som öpen
kokning ej förmår, uträttas ofta i slutit kärl, der
vatnet kan antaga större hetta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:39:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kemnytta/0033.html
