Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rörts av den, och han fann den icke igen senare. De
äktenskapsfärdiga baldamerna fingo inga känslor att
vibrera hos honom — det vill säga sådana känslor, som
han kallade känslor. De voro kanske nog så
anspråkslösa i sina pretentioner på lycka, men det var löjtnant
Thoreld icke. Han hade sin erfarenhet han, och den
gjorde honom märkvärdigt otillgänglig. Han blev
ansedd för intressant, för idealist, för övermänskligt
trogen sina ungdomsideal såsom det anstod hans
poetiska talang.
Och han förblev ungkarl, men en elegant, alltid
soignerad, levnadsglad och trevlig ungkarl, om vilken
socie-tetens damer sinsemellan sade att han likt Bellman
dolde sin sorg i rosenrött.
Senare kom en historia i svang om honom och en
vacker skådespelerska i Helsingfors, en historia, som
kanske slutat med förlovning och giftermål, om icke
hans kamrater så gott som fordrat att han därförinnan
skulle lägga in om avsked från bataljonen. Om den
saken talade löjtnant Thoreld aldrig, hans
tjänstekamrater tego också, och endast societetens skickligaste
tungor kunde komma med halva små besked om en
sista originell böjelse, som den lyriskt-romantiske
löjtnanten visat. I alla fall bidrogo ryktena i icke så ringa
grad att nedsätta den som oantastligt fashionabel
ansedde kaptenen. Man hade ju så gott som närt en orm
vid sin egen barm, då han så kunde svika gardets gamla
fanor och traditioner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
