Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det militära. Den unge löjtnantens lätta och ytliga
livsbegrepp uppvägdes av hans elegans, hans
gardes-löjtnantsepåletter och hans savoir vivre. Det var den
lojala kristendomen, som gav kejsaren det kejsaren
tillhörde, såsom den gav Gudi det honom tillkom.
Under den närmast följande tiden stod löjtnant
Thoreld en hård kamp med sin fåfänga. Hans
giftermål skulle absolut tvinga honom att avstå från det
mondäna livet, där han hittills skurit sina lagrar.
Ingen av hans förmän eller kamrater gratulerade honom
till förlovningen — den förbisågs fullkomligt. Hade
han haft stöd av sin fästmö, hade hon funnits i hans
närhet, så skulle han utan tvekan offrat mycket för
henne. Men hon var långt borta på landet, och med
den sanna kärlekens offervillighet bönföll hon i sina
brev, att han icke skulle bekymra sig om henne, — hon
skulle nog vänta.
Ett löjtnantslynne bör icke uppmuntras till
be-kymmerslöshet. Löjtnant Thoreld lyssnade slutligen
till hennes böner. Förlovningen blev ett år gammal,
blev två år, blev tre — och det fjärde året bröts den
från hans sida utan närmare motiveranden. Slocknad
kärlek, hette det, och det motivet var den tiden gott
nog.
Men löjtnant Thorelds pastoralidyll — det ordet
var hans älsklingsuttryck och hans egen uppfinning —
blev icke alldeles utan följder för honom. Han hade
sett kärlekens hängivenhet på nära håll, förstått den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
