Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 2. Katarinas författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lynne afspeglar sig i de däri intagna artiklarna. Man fäster
sig där företrädesvis vid den allmänt utbredda falheten hos
regeringens ämbetsmän. Katarina svarar i en ton af glädtigt
gyckel. Skall man nödvändigt gråta öfver allt och se allt
i svart? Hon vill, att man skall vara glad och ta lifvet
gladt. Det är naturligtvis mycket fult och afskyvärdt att
vara fal, men de stackars tjänstemännen ha så många
frestelser! Skall man döma dem utan hänsyn till mildrande
omständigheter? Bör man i allmänhet vara så fordrande
och af mänskligheten begära en fulländning, som den ej
kan nå? »Vi vilja gå på jorden,» låter Katarina sin
tidning säga, »och inte sväfva i luften, ännu mindre flyga upp
till himlen. — Dessutom,» tillägger hon, »tycka vi inte om
melankoliska skrifter.» Nowikof är icke svarslös, det kan
man tänka sig. Men Katarina har i reserv ett alldeles
omotståndligt argument: en vacker dag tystar hon munnen
på sin motståndare — genom att röja honom ur vägen.
Utgifvandet af »Stormklockan» förbjudes 1770.
Egendomligt nog begynner nu mellan den despotiska
kejsarinnan och den sålunda nedtystade journalisten det
förhållande, som snart antar karakteren af stor förtrolighet
och leder till en verklig gemenskap i tanke och handling
för det allmänna bästa. Katarina antar Nowikof till sitt
litterära biträde och anförtror honom till utgifvande de
historiska skrifter hon författat. Hon bemyndigar honom
snart att ge ut en ny tidning, som börjar utkomma under
titel Målaren (Jiwopiissietz), och hon blir själf medarbetare
däri. Ett utbyte af åsikter och inflytanden äger rum mellan
dessa bägge varelser, som förefalla så föga skapade att förstå
hvarandra. Nowikof ger slutligen kejsarinnan rätt i, att
den skarpa kritiken, den skoningslösa satiren, bitterhet och
vrede ej äro de bästa moraliseringsmedel man kan använda;
att det är bättre att söka förbättra sitt lands seder på ett
mildare sätt, icke genom tråkiga, stränga föreläsningar, utan
genom goda exempels lockelse. Han lägger bort sin bitande
och ilskna polemik. Katarina å sin sida skrifver under
loppet af år 1772 sina lustspel Fru Wortschalkinas namnsdag
och O tempora, o mores! hvilka tydligen bära prägel af de
idéer Nowikof hyllar. Hon förlöjligar där vurmen för allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
