Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senare delen. Kejsarinnan
- Andra boken: Regentinnan
- 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Denna korrespondens röjer ännu en annan öfverlägsen
sida hos Katarina: hennes skicklighet i att leda människor.
Häri är hon helt enkelt beundransvärd. Alla en fulländad
diplomats, en fin psykologs och en omotståndlig kvinnas
hjälpmedel använder hon, samtidigt eller ett i sänder, och
sköter dem med ett mästerskap utan like. Om det är sant,
att hon ibland tar sina älskare för generaler eller statsmän,
är det också sant, att hon stundom behandlar sina generaler
och statsmän som älskare. Där kejsarinnan ej skulle komma
ur fläcken, griper Circe in. Det skulle tjäna till intet att
befalla, hota eller straffa; då blir hon inställsam och lekfullt
öm. Soldaterna, som hon skickar i döden, i det hon begär
af dem, att de skola komma hem med seger, bevisar hon
fin uppmärksamhet, smickrande artighet, förtjusande
skälmaktig älskvärdhet. Då hon efter slaget vid Kinburn
(oktober 1787) skall skicka hela massor af ordnar till hjältarne
för dagen, ordnar hon dem med egen band i en blomsterkorg,
som hon sänder till Patjomkin. I september 1789 skickar
hon till prinsen af Nassau-Siegen, den nye anföraren för
flottan, två riktigt varma nattrockar, »likadana som dem
jag i fjor sände till marskalken furst Patjomkin[1] och som
han haft stor nytta af, efter hvad han själf har sagt mig».
Hon smickrar grefve de Ségurs litterära fåfänga, i det hon
använder ett mildt våld mot honom för att få sätta i scen
hans Coriolanus, och under representationens gång
bemäktigar hon sig bägge hans händer, för att tvinga honom att
applådera sig själf. Hon låtsas till och med ha lärt sig
pjesen utantill och läser med hög röst upp ett dussin verser,
där hon, det medgifves, har uppfångat en politisk
hänsyftning, som hon med välbehag betonar.
Om lyckan ler mot de ansträngningar hon sålunda
framkallat och eggat, visar hon i rikaste mått sin
[1] Eller Potemkin, som hon skrifver med det gamla, uttalet ej
återgifvande stafningssättet. Ö. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katarina/0278.html
