Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandena är heller inte sådana att det är lätt att ta ett klart och
medvetet språng från klass i sig till klass för sig. Dock är det, sade
Karl Zweiling, hos oss som denna världshistoriska omvandling nu
försiggår. Det nya samhället har format sig inne i det gamla och
kedjan sprängs vid sin svagaste länk och just i DDR blev
ansträngningarna så stora att vi kunde börja befria oss från det gamla
höljet. Hos oss visar sig nu socialismen som en självständig
socialekonomisk formation och inom överbyggnaden börjar vi på allvar steg
för steg frigöra oss från såväl feodala och kapitalistiska som
adertonhundratalssocialistiska restfenomen.
Det var Ulbrichts storhet att han började ana detta och förmådde
formulera vissa huvudteser om denna nya socialism. Vi, sade Karl
Zweiling, var den mest industrialiserade och mest teknologiserade
och högst utvecklade partnern inom den socialistiska
statsgemenskapen och därför kunde vi också ta ledningen i den kollektiva
aktionen mot de upplösande elementen inom Tjeckoslovakien. Men
denna manifestation medförde också nya påtryckningar och nya
påfrestningar och till slut fick Ulbricht gå och jag och många med
mig fick träda åt sidan och Honecker lade om kursen till en
trognare och mer ortodox linje.
Vi är visserligen den mest industrialiserade staten, men vi är
inte den starkaste och vi måste räkna mycket kallt med realiteter.
Sovjetunionen är vårt stora skydd mot väster men är också ett
dyrbart skydd. I kraft av sin militära övervikt tvingar Sovjetunionen
som gemenskapens ledande statsbildning fram en i vissa avseenden
olämplig ekonomisk utveckling. Den har också behållit en politisk
kontroll som ofta upplevts som mindre önskvärd. Vi har ju inte
varit ett samhälle i upplösning som Tjeckoslovakien.
Genom sin militära och politiska övermakt kunde Sovjetunionen
reglera priserna på ett sådant sätt att vi åren 1955 till 1973 fick
lämna dem ett bidrag om 6 400 000 000 dollar.
När den västliga pressen skriver om detta då räknar de vinst och
förlust som en specerihandlare i en småstad vid sekelskiftet. De har
funnit en minuspost på några miljarder och de ropar att DDR
plundras. Hökarsjälar! I verkligheten är frågan för den som förmår se
sammanhangen dialektiskt betydligt mer komplicerad. Det är en
klok fråga! Ty vad sker egentligen? Djupt inne i Sovjetunionen
arbetar nu våra tekniker. Stora delar av den sovjetiska ekonomin är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
