Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriser och att de intellektuella uppträdde helt förvirrat under slutet av
femtiotalet och fram under sextiotalet var bara en återspegling av en
verklig samhällsomvandling. Brecht var en märklig dialektiker. Det
var möjligt att han insett det om han fått leva. Men troligare att
också han deltagit i den allmänna förvirringen.
Det som varit av ondo blev gott. Genom det öppna såret i Berlin
hade utbildad arbetskraft runnit undan. Ryssarna hade redan från
början tagit hand om det mesta av våra gamla
industrianläggningar och tvungit oss att utveckla nya — som de ju också tog hand
om för övrigt — och detta var oss en stor lycka även om vi till en
början hade svårt att förstå det. Ty för att behålla våra tekniker och
vetenskapsmän fick vi utveckla det ryska systemet med pajoks och
olika belöningar till verkliga specialfördrag som garanterade våra
specialister stora och verkliga fördelar och dessa
institutionaliserades sedan till sociala förhållanden vilka knöt dem till staten med de
starkaste intresseband. För att fylla luckorna inom den
vetenskapligt-tekniska intelligentian tvangs vi bygga ut
undervisningsväsendet på ett sådant sätt att vi kunde spåra upp och dra fram hela
begåvningsreserven. För att klara leveranserna till Sovjetunionen
utan att samtidigt förlora övriga marknader och dock samtidigt
försörja den egna marknaden så att befolkningen inte protesterade
alltför mycket tvangs vi forcera tempot i den vetenskapligt-tekniska
revolutionen. Det var DDR och inte Västtyskland som var det verkliga
tyska undret!
När vi äntligen kunde bygga muren och få slut på åderlåtningen
befann vi oss i en situation där 50 % av befolkningen var i
förvärvsarbete. Det är högt. I Västtyskland är det bara 45 % även under full
sysselsättning. 79 % av våra kvinnor i åldern 15—60 var i
förvärvsarbete. Det innebar att vi inte hade några arbetskraftsreserver.
Samtidigt måste vi ju följa den allmänna trenden med minskad
veckoarbetstid och lägre pensionsålder. Vi hade inget val annat än
att stegra själva arbetsproduktiviteten.
Men vi hade vår ledande vetenskapligt-tekniska intelligentia. De
skapade värdena! Automatisering och ny teknologi gjorde
arbetskraften produktiv. Det var dessa förhållanden som just i DDR förde
fram till ett verkligt genombrott for den nya klass som av historien
givits uppdraget att föra utvecklingen vidare. Det finns en hel del
gammal ideologisk mystik kvar i DDR och de allmänpolitiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
