Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
sig nästan lycklig då alla förberedelser vidtagits och
föga återstod. Nu måste det bära eller brista, men
nog skulle han försöka göra sitt bästa, ginge det
inte då så var det väl Guds vilja att de aldrig skulle
komma ihop.
Burbergsmor blef alldeles utom sig af förvåning,
då hon en dag såg Johan stiga in i stugan, Johan,
som hon trott vara så bra affärdad. Hvad ville detta
säga ?
Hon såg skarp ut och besvarade knapphändigt
hans hälsning.
"Det må jag väl säga", började hon, men afbröts
af Johan, som helt kort och godt förklarade att han
nu kommit för att taga afsked, då han om ett par
dagar skulle resa till Amerika.
"Till Amerika!" utropade både mor och dotter
på en gång, men med olika röst. Genom den äldres
hufvud flög ögonblickligen tanken på det ena stora
hindret, som nu försvunne; det andra, dotterns
motstånd, skulle väl hon bryta; den yngre åter kände
budskapet som en kall hand gripa om det varma
hjärtat.
"Käre Johan", utbröt hon, utan att tänka på
modern, "säg, hvarför gör du så?"
"Det var ju riktigt galant", tyckte gumman å
sin sida helt glad. "Nu kommer du ut och får se
dig omkring, och då du en gång vänder hemåt igen
är du kanske rika karlen! Men du skrifver väl ändå
någon gång", tillade hon med en medlidsam blick på
dottern, som snyftade med förklädet för ögonen.
"Ah, mor, mor", sade hon, "hur har ni hjärta
att göra så!"
"Gråt inte du, Karin", tröstade Johan, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
