Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
tanken att stanna hemma tillsvidare. Aldrig skulle
hon vilja visa sig för sönerna med rinnande ögon
och röd näsa.
Och när det tigande tåget på
söndagsförmiddagen blev synligt nere i Kungsgatan, låg
hon på en soffa i sitt arbetsrum, medan flickorna
stodo i burspråket på utkik. Agneta hade handen
på fönsterhaken, beredd att öppna, när fadern
kom ut. Hon ville höra det tal, som kostat
honom så mycken möda, han som annars hade
så lätt att hålla vackra tal.
— Öppna Agneta, jag tycker jag hör
mässingsmusiken, sade Gudrun.
Men Agneta tystade henne med stränghet.
— Inte har de mässingsmusik. Pappa skulle
ogilla mycket, oin han visste att du gjorde narr
av en allvarlig sak, eller hur mamma?
— Jo, -sade Beatrice, ge mig en pälskrage
Agneta, jag vill också försöka att se något.
De mörka skarorna fyllde nu långsamt torget,
fru Gunnarson stod redan vid trappan, och
landshövdingen kom ut. Han kände sig
oemotståndligt gripen och han trodde inte sina ögon —
tårar skymde dem. Han kunde inte stryka bort
tårarna, ty han hade tusendens blickar fästa på
sig. Så länge han nu iakttagit dessa kvinnor,
hade ingen av dem sett sig kring eller tillbaka,
alla hade sina blickar stramt fästade på honom
själv, såsom den till vilken de skulle rikta sin
fråga, och av vilken de väntade ett svar. Han
upptäckte en kvinna med huvudet lindat av gas-
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
