Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
gång givit pengar endast för landshövdingskans
skull.
Detta var ett tillfälle för landshövdingskan
att visa vad hon verkligen dög till. Hyllningar
brukar gärna göra folk litet bortkomna, men hon
bibehöll en storartad värdighet, samtidigt med
att hon var älskvärdheten personifierad. Man
hade sällan sett henne så rar. Alla kände sig
hemma, även de ur skilda samhällsklasser. Mor
Marits Fina till exempel var i full extas. Hon
hade skänkt 100 kronor till denna gnömemotor,
och därför fått följa med sin hjärtevän,
sömmerskan Charlotte, på uppvaktningen i egenskap av
rörande moment. Äntligen fick hon själv uppleva
något, och behövde inte blott nöja sig med
Charlottes berättelser.
— Och kan frun tänka sig, sade hon till
Ingår på eftermiddagen, vad hon sa, när de talade
om herr Allan: jag grät, när jag läste artikeln,
sa hon, ja jag ljuger inte, det är så sant, som
jag står här.
Men när Beatrice givit var och en sitt av
erkännande och ära, och uttryckt sin vissa
förhoppning egentligen tvärt emot sin övertygelse,
att arbetet skulle gå lika bra, när hon var borta
— då såg hon på klockan och märkte med glädje,
att besöket tagit en och en halv timme av det
dygn, som återstod, innan hon fick resa.
Men hon hade missräknat sig. Hon ådrog
sig en häftig förkylning och måste resignera inför
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
