Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
skulle bli mycket trevligt sen, när hela familjen
var samlad, men inte så ljuvligt. Hon smålog
som en ung flicka vid dessa tankar, där hon satt.
Då flög hon till vid att någon lätt rörde vid
hennes arm. Det var Gudrun, och hon pekade
tyst på Agneta, som bakom sin morgontidning
skakade av gråt.
Beatrice tackade Gudrun med en nick och
fann utan svårighet någon förevändning att snabbt
bryta frukosten och få landshövdingen ut ur
rummet. Hon såg hur Agneta, så snart vägen
var fri, ilade upp till sig.
— Gudrun lilla, bad hon, ge mig Gustavsfors
Dagblad. Och hon tänkte, att en sådan takt skulle
Gudrun aldrig visat innan hon blev förlovad. Tänk
om Victor fått se, att Agneta, själva Agneta fällde
tårar!
— Den tog Agneta med sig. Skall jag skaffa
en annan? Och Gudrun skyndade ut.
— Jag tycker, att Gudrun har vunnit på sin
förlovning, sade landshövdingskan, för att säga
något.
— Vad skulle hon ha vunnit? En trygg
framtid, menar du? Ja, vi ska hoppas det. Den
blivande svärsonen, en ung löjtnant vid stadens
regemente, stod inte alltför högt hos
landshövdingen, trots ett vinnande sätt och stor militär
duglighet. Men han skulle aldrig äta mjölgröt.
— God morgon så länge, jag ska gå och
svara fru Gunnarson.
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
