Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem och lägger deras hufvuden för härskarens fötter. Ja, folkepiken
tilldelar honom rent af några drag, som enligt vanlig uppfattning
måste stämpla honom såsom en feg stackare, ehuru syftet därmed
endast var att så mycket kraftigare betona hans fredskärlek och
kristligt milda sinnelag. Måhända är det ock med hänsyn till hans
inskränkt-monarkiska klokhet vid val af starka rådgifvare som ryska
historien gifvit honom namnet den store . . . Paladinerna uppträda
också ganska själfständigt och föra ett mycket fritt språk vid hofvet
— ovanligt fritt för att vara ett ryskt. Då till exempel Ilja låter
den fångade röfvaren Solovej pipa, är Vladimir färdig att förgås af
skräck — men så piper också denna »näktergal» (så ty des röfvarens
namn!) så starkt, att hela bordsällskapet ramlar ner från stolarna,
husen störta och taken remna. Eller då tatarerna hotade Kiev, föll
Vladimir den store på knä och bad bouden Ilja om hjälp, som
denne ock lämnade genom att fatta en tatar i benen och använda
honom såsom klubba mot de andra. Visserligen uppträdde tatarerna
icke förr i Ryssland än två hundra år efter Vladimir, men slika
språng i historien kan den folkliga dikten ostraffadt göra. »Sången
är saga, men bylinan (folkepiken) är sanning», säger ett ryskt
ordspråk, och ordet bylina betyder just hvad som varit, faktiskt timat.
Men Ilja var icke blott en tapper, hederlig och oegennyttig
bonde, utan därjämte mäkta klok. Då han vid 350 års ålder kom
på giftastankar, var han nog försiktig att undersöka den säng, som
den sköna drottningen tillredt åt honom, och då befanns det vara
en fallucka, under hvilken många konungar och andra hjältar höllos
fångna. Svårare var det dock för Ilja att undgå furstars otacksamhet.
Då han varnade Vladimir för trolöshet, vardt han inmanad i häkte.
Sedan fursten insett s.itt fel, blef Ilja visserligen frigifven, men
fängslades på nytt, då han vägrade att som gåfva mottaga en sobelpäls
— ett onekligen sällsynt fall. Dessutom hade han ådragit sig
suveränens onåd genom att tilltvinga privilegium åt ryska folket att supa
gratis tre dygn på hofvets bekostnad. För sin gifmildhet mot kyrkan
och de fattiga vardt Ilja slutligen af änglar lyft från sin häst och
buren till Kievs grottor, där han dog i Herranom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
